SItter på tåget mot Arlanda och känner en aning gruvsamhet. det är det här med flygning.
Försöker intala mig själv att jag sitter lika säkert i ett flygplan, som på ett tåg...Jag sitter till och med säkrare i ett flygplan än i en bil.
Ja, jag vet, men det kan inte hjälpas, för det första har jag ingen kontroll där uppe i det blå, dessutom blir jag dålig av luftgropar, ungefär som åksjuk. Men det sistnämnda är bara en ursäkt till det förstnämnda.
Hur som helst så har jag något i mig som gör att jag vill utmana mig själv, annars vet jag inte hur jag skulle ta mig upp i ett flyg eller överhuvudtaget in i det.
Jag kan flyga...Jag är inte rädd, Stig Helmer Olsson vet inte hur användbar den frasen skulle bli långt långt senare :)
I dag har jag alltså all anledning att tacka Stig H Olsson.
När jag skriver nästa gång är jag på andra sidan Atlanten i staden New York
Jess