Mittilivet

Sitter och summerar året som gick i stora drag så här på årets sista dag.

Ja, en del drag var stora kan man säga och en del lite mindre.

I början av året funderade jag mest på vart föregående år tog vägen, det var ett år sedan jag fyllde 40 och jag kände mig inte ett enda dugg äldre. En bit in på det nya året började dålig karma ta sig in i min lilla värld och jag började så smått tänka mitt liv i en ljusare och lugnare tillvaro där jag blev uppskattad och omtyckt oavsett, jag tror det var någon slags skyddsmekanism som slog till, fråga mig inte hur eller varför, men någon funktion hade den kanske.

Det här med tankens kraft är något jag utövat en längre tid, tankekartor, önskelistor och handskrivna brev är något som är en del av mitt liv. Jag skriver ett brev eller tankekarta och lägger undan dem, tar fram dem och kan konstatera att det mesta slagit in...

Ja, lite berg o dalbana under vägen men resultatet brukar oftast bli som jag ville.

Utan tankens kraft skulle jag inte vara där jag är idag, så är det bara med den saken och så är det. 

I slutet av året hände något märkligt och jag är säker på att universums frekvenser såg till att det blev som det blev.

Mitt livs kärlek stod plötsligt i min väg och kraften förde oss samman på ett sätt som bara sagorna har berättat för mig tidigare.

Så summa summarum...

2012 var året när jag vid 41 års ålder började tro på sagor, för nu vet jag att alla sagor inte är påhittade, en del av dem är sanna och jag är en del av 

Jessica & Morgan

En kärleksfull saga som aldrig tar slut

 

Ett Gott Slut & Ett Gott Nytt År

 

Med kärlek

Jess

Jag var till kyrkan en stund i eftermiddags där det vankades julkonsert. Jag gillar ju kyrkan och tar gärna de tillfällen som ges för att gå dit. Denna afton gick jag helt själv, det var så mysigt att gå på uppgången som lystes upp av marschaller och rakt in i kyrkan för att ta plats. (Ja, jag ska bli bättre på att ta med kameran, så att jag kan delge såna saker som en upplyst kyrkuppgång, kanske en egobild till och med, så att ni verkligen ser att jag talar sanning, eller nja...ni får lita på mig helt enkelt, är inge bra på det där med egobilder)

Jag hörde hur kören som senare skulle framträda fnittrade uppe på läktaren och jag tänkte mig in i deras situation, hoppades att de skulle ta in stunden och sedan minnas den resten av livet. Konserten inleddes så där pampigt så att om jag blundade så trodde jag att jag befann mig i konserthuset i Wien eller nåt, vilka fantastiska musiker vi har fått till Svegs kyrka...Tacksam!!

Kyrkoherden höll en liten andakt där dessa kloka ord fanns med "Vi bär alltid våra åldrar med oss, låt barnet inom dig få det utrymme det behöver...Se mig, Hör mig och Älska mig"

De orden tog jag med mig och de vill jag dela med mig till er alla. 

 

Frid vare med eder

 

Jess

Jag är evigt tacksam att jag har mat i kylskåpet, men så här års fylls det av liiite för mycket rester av fel sort. Vart man än tittar finns där någon rest, laxbitar och sillbitar, Janssons och korvsnärtar, halvurdruckna julmustflaskor och Ris ala malta. Godiskartonger och burkar instoppade lite här och där, för att barnen inte ska få tag i dem...eller jag. Jag kan nämligen inte låta bli jag heller, jag är en godisråtta av värsta sorten. Måste jobba på det där, jag vet att jag kan, men nu har jag halkat ur spåret en aning. Så nu gäller det att lägga manken till för att återställa balansen igen. Jag kan leva utan socker och jag mår mycket bättre dessutom, ska bara äta upp resterna först.

 

Jess

Twist hör lite julen till för mig, jag fick alltid en påse i julklapp när jag var barn, inslagen i fint papper och med morfars handstil på etiketten. En alldeles speciell gåva från en alldeles speciell person. Han finns inte längre på jorden, men han finns alltid ändå genom alla fina och roliga minnen.

Utan Twist blir det ingen jul hemma hos mig, det bara måste finnas en sån påse, den representerar värme.

Man skulle kunna beskriva hela livet som en Twistpåse faktiskt, en massa gobitar inslagna i fint papper i olika färger innehållande värme och kärlek, glädje och skratt. 

Det finns några enstaka som inte smakar lika bra som de andra, de får representera sorgen och tårarna. Det är inte ofta, men det händer att man blir ledsen och det får man bli, det tillhör livet och det går över. I dag blev jag ledsen när jag sa Hej då till min förstfödda som åkte med bussen till Stockholm efter kort visit över jul.

Vi bestämde att vi ska ses snart igen <3

 

 

Twist på er!!

 

Jess

Tänk vad långt ner en del tar sig, man blir brydd hur de lyckas, fast när jag tänker efter är det ju deras överlevnadsteknik. Vi är där igen, det var länge sedan jag bloggade om den men jag har gjort det ett antal gånger och jag kommer med all säkerhet att göra det igen. Respekten...en del vet bara hur det stavas men har ingen aning om vad det betyder, en del vet inte ens hur det stavas och det får man ju ha överseende med, åtminstone om man inte lärt sig skriva ännu. Men om man har lärt sig skriva och förhoppningsvis även läsa det man skrivit, ja då jävlar är det på sin plats att man vet själva innebörden också, annars har man misslyckats...Helt!!

När man har sagt en sak i förtroende till någon, förväntar man sig inte då att det stannar där, oavsett vad som händer sen?? Jag kanske är gammaldags även här, det kanske har ändrats sedan jag uppfostrades?? Jag kanske måste tänka om för att överleva??

Nä, jag skojar med er så klart. Jag kan inget annat än att göra som jag blivit lärd, skitsnack finns det andra som är bättre än mig på, jag är för dålig helt enkelt, det blir ingen kvalitet när jag håller på.

Ibland får jag frågan...Har det inte hänt något?? Har du inget skvaller?? Få höra?? 

Men jag är urusel, hör jag något så åker det in i ena örat och ut genom det andra. Jag har för mycket annat som ska få plats inombords att jag inte har plats för skitprat. Så är det och så vill jag ha det. 

Alla är vi olika och medan jag ägnar min tid till att må gott väljer andra att prata skit.

Jag tänker inte tolka detta, jag skiter i det.

Vi har gjort några egna bajskorvar eftersom barnen tyckte det var en bra idé nu till jul, det är det närmaste skitprat vi kommer i den här familjen.

 

Bajskorvar och julefrid...

 

Jess

 

I går hade vi ingen middagsplan, så när vi landade hemma efter diverse kvällsaktiviteter (dessvärre på skilda håll eftersom luciafirande krockade med hockeyträningsavslutning) och efter att ha öppnat kylskåpsdörren 15 gånger, minst...åkte julskinkan fram. Tänk er en nygriljerad skinka, skuren i en alldeles lagom tjock skiva, lagd på ett julbrödsknäcke som nyligen blivit bredd med Bregott och på toppen ett hjärta som kärleken har gjort...av senap, alldeles intill står ett glas med kall, nyupphälld julmust. Det är kärlek det...i Juletid <3

 

 

 

 

Det blev inte bara en macka, det blev fyra och jag kommer förmodligen att få ont i magen...tar den smällen.

 

Jess

I går stod pepparkakshuset färdigt här på Loftet, det blev riktigt bra till slut, trots två brända tummar och en massa kladd. Kladdet var väl inte så farligt, det gick ju att torka bort, de brända tummarna på sambon hade vi dock kunnat vara utan, men vad gör man inte för att rädda delar av skorstenen från att stelna i sockersmältan...man tar upp dem så klart. Så nu står huset här och tomtarna har flyttat in, av antalet att döma är de en ganska stor skara gulliga små tomtar som håller ordning här, så att vi inte glömmer att glömma bort, så att vi kommer ihåg att komma ihåg att ta vara på juletiden precis som vi vill ha den.

Julfundering från Alex, 7 år:

Varför heter det pepparkaka när det inte finns någon peppar i den??

Julfundering från Jessica, snart 42 år:

Varför måste en del människor leka Moder Teresa, när de i själva verket behöver ta mest hand om sig själv??

 

 

Jul Jul Strålande Jul...

 

Jess

Jag är så fantastiskt dålig på att lyssna på nyheter och ännu sämre på att se dem, jag borde bli bättre på det, jag vet. Men hur lätt är det när det till 95% är en massa elände och katastrofer, tragedier och idiotier. Jag må vara som jag är, men jag kan inte göra något åt det. Jag kanske är eljest på något vis som jag inte känner till, men det får vara så i så fall. Jag kanske uppfattas som egotrippad av någon som bara hänger upp sig på vad det händer för galenskaper ute i världen. Jag retar förmodligen upp någon när jag säger att jag inte vill varken se eller höra. Vad ska jag göra när jag inget kan göra. Den som först uppfattade mig som egotrippad kanske ändrar uppfattning när jag säger att jag önskar inget hellre än att jag kunde vara som Stålmannen och rädda världen. Men jag är inte född i hans kläder, jag är född i mina kläder och de räcker inte till för att rädda någon annan än mig själv och mina kära. Därför väljer jag ofta bort eländet och ägnar mig åt sådant som jag kan påverka, i min lilla omgivning, i min lilla värld.

 Tänd ett ljus för jordens barn...

 

Kram Jess

Ligger här i sängen och kan inget annat...sviterna efter årets magsjuka gör sig påminda vid minsta lilla ansträngning. Själva magsjukan var över på ett litet kick känns det som, så här i efterhand...sen kom huvudvärken. Om jag ligger helt stilla känner jag inte av den, men om jag råkar göra en liten förflyttning i någon riktning slår den till...direkt. Jag har provat med värktabletter, men det biter inte på den här bacillen. Det ska göra ont helt enkelt, tills det har gått över.

Frågan är...Vad är väl en liten magsjuka i dessa dagar när det finns människor ute i världen som svälter eller som inte har friskt vatten att dricka...Ingenting!!

Till sällskap här i sängen har jag Musikhjälpen i P3, där årets tema är "Barnen i slummen har rätt till rent vatten"

Varje dag dör 2000 barn på grund av dåligt vatten...Så gå in och önska en låt...Din musik räddar liv!!

 

Jag ska önska en av de finaste...

 

Kram Jess

 

 

Vi börjar komma i ordning så smått här på Loftet och jag längtar efter att börja julpyssla lite. Vän av traditioner som jag är finns det några små saker som jag gärna vill göra så här inför jul. Bland annat koka knäck, göra julgodis och baka saffransbröd, allra helst lussekatter.

Men även om vi börjar komma iordning så är inte hantverkaren som ska färdigställa köket iordning riktigt än, han är inte ens här, för han är där...Hos grannarna!!

Bänkskivan är på plats i alla fall, strax nedanför där den bör vara i vanliga fall. Så nu kommer man inte in i skåpen, ugnen eller någon av lådorna, eller jo, man kan eventuellt få tag på en gaffel eller sked om man orkar vicka bänkskivan någon centimeter. Den fick åka in balkongvägen i går, på två stegar och med spännband fick den hissas upp med hjälp av grannars välvilja och styrka.

Andra år har jag glömt att köpa saffran flera gånger, i år köpte jag saffran för två veckor sedan, den ligger i tryggt förvar i portmonän. Andra år brukar lussekatterna vara färdiga vid det här laget, men i år blir det nog inga, om jag inte ska göra som Pippi och baka på golvet, om jag frågar snällt kanske jag får låna grannens ugn.

Än är det långt kvar till jul...Jag hinner!!

 

Huvudsaken är egentligen inte heller om julstöket hinner bli färdigt i tid, huvudsaken är att det finns KÄRLEK...

Och det finns det!!

 

Vi har i alla fall en gran, det är inte alla som har det...

 

Kram Jess