Mittilivet

Satt och körde tidningsrundan så där grymt tidigt i morse och kom på att jag inte har hunnit blogga på några dagar, jag har inte ens loggat in på bloggen. Eller hunnit och hunnit...klart som fan att jag hade hunnit det om jag hade prioriterat annorlunda. Alla har lika mycket tid, frågan är bara vad man använder den till och hur man väljer.

Så, jag valde tydligen att inte blogga, fast jag tänkte inte på det, så det känns ändå inte som att jag valde bort det på något vis, det var annat som var viktigare helt enkelt.

Det är så roligt och smickrande att logga in här och se att ni är flera som läser min blogg trots att jag inte har skrivit något.

Med all respekt till er vill jag bara säga...

Tack!! 

 

Jess

Jag tog det jag hade och fick till en alldeles utomordentligt god maträtt. Delar med mig receptet här ifall ni vill testa.

 

4 rödspättafiléer

1 dl creme fraiche 34%

1 tsk sambal oelek

lime

parmesanost

en klick smör

 

Lägg spättafiléerna i en lagom stor form som är smord med smör, salta en gnutta och pressa lite lime över, blanda sambal med creme fraichen och bred över fisken, riv över parmesanost och sätt in i ugnen 20 min i 200 grader.

Smaskens om jag får säga det själv och endast 2,5 gram kolhydrater när jag ätit upp allt...

Vad man ska äta till? Hmm, jag äter det som det är, men man kan nog välja sin egen favorit som tillbehör.

Hade ju kunnat ta en bild på anrättningen, men den är tyvärr uppäten.

Hur många det räcker till är nog väldigt varierande, jag åt upp allt själv, till frukost.

 

Smaklig Måltid!!

 

Jess

 

Det blir hög och klar luft när graderna smyger sig neråt -25, det är då stjärnorna lyser som bäst och snökristallerna gnistrar som mest. Även knarret under skorna är speciellt, aldrig får man till ett bättre knarr än just denna årstid, frosten som sätter sig på ögonfransarna är också unik på nåt sätt, kölden som biter i kinderna och andedräkten som visar sig likt ett rökmoln.

Raderna ovan beskriver månaden januari.

Snart är det februari...

 

Jess

En av mina roligaste sidor är den spontana (tycker jag själv i alla fall) rätt som det är får jag för mig nånting och kan knappt bärga mig innan jag satt spaden i jorden. Den här dagen kom jag på att jag ska köra Ducan-metoden en vecka. Det vill säga födan består av endast protein i olika former, så nu har jag fyllt kyl och frys med en massa protein. Körde den varianten i höstas och det fungerade bra för mig. Jag tror jag ska dra igång en liten utmaning så här på vårkanten, där bara jag är med...ingen våg och inga måttband får vara med, bara jag och kläderna. Dag ett är snart över och jag har ätit mig mätt på omelett till frukost och grillad kyckling till lunch, till middag blir det nog också kyckling med kryddkeso. Resten av familjen ska få pannkaka...Ja ni läste rätt, jag offrar mig och steker pannkaka. Det är i alla fall bättre än Mamma Scans köttbullar, åtminstone när det kommer till temat "Vad är det i maten??" Jag ska försöka servera färska bär istället för sylt till, om jag gör små steg i taget så kanske jag till slut har trollat bort sockret.

 

Du-can   Jag-kan

 

Jess

...sitter jag och längtar efter framtiden...redigerar lite här och lite där för att det ska bli 100% bäst. 

Jag börjar så smått inse att mitt liv återigen håller på att ta en vändning...Allt börjar falla på plats och med det menar jag ALLT! För några månader sedan föll kärleken på plats, nu är det en annan stor del i livet som håller på att hitta rätt, nämligen arbetslivet. Jag ser med stor förväntan fram emot att ta del av det som är i antågande. Just nu står jag beredd i startgroparna, med öppet sinne, öppna armar, en aning respekt men med stor tillit inför framtiden.

 

Är ni nyfikna??

Vad tror ni jag är då ;)

 

Kram Jess

Vilket härligt ord, knåpar...Jag sitter och knåpar lite och inte med vad som helst utan något som ska bli en sån där framtid som jag har önskat mig. Jag vet att det låter för bra för att vara sant, men så är det i mitt liv eftersom jag har lärt mig hur jag ska göra för att ta mig dit jag vill. Allt handlar nämligen om tankens kraft och utan att verka tjatig på nåt sätt så är det den som styr åt vilket håll vi ska. Det bara är så!! Jag har inte alltid varit övertygad eftersom jag inte har vetat bättre, men från den dagen jag fick lära mig och fram tills idag så har jag tänkt fram mitt liv och dess innehåll och resultatet kan man ju bara le åt så här långt.

Jag tackar ofta för det jag får, det är en förutsättning till att det kommer mer att vara tacksam över.

Bara ett tips från mig!!

Känner att jag måste citera Arja Saijomaa (hur f-n stavas det?) i hennes sång

"Jag vill tacka livet som gett mig så mycket"

 

Kram Jess

 

 

Nästan varje vecka tänker jag att nu ska jag ha en lat dag i helgen och inte göra nånting. Jag lyckas aldrig...verkar ha glömt bort hur man gör, för jag tror att jag kanske har vetat i alla fall, har för mig det.

Jag önskar att jag kunde få till den där dagen och bara vara liksom...bara känna att i dag är jag ledig.

Det är alltid nånting...är det inte det ena så är det tvättstugan och är det inte tvättstugan så är det matlagning och disk...och är det inte det ena så är det det andra. Kunde man inte göra iordning frukost dagen innan så att det bara är att bära det till sängen och fika på säng, sen ligga kvar där och bara jäsa ett par timmar, tills det är dags för lunch, som man äter på någon restaurang i närheten, sitter där och sitter tills det faktiskt inte går att sitta mer. Då går man hem och fortsätter jäsningen, den här gången framför TV:n, kanske nån bra film att se, en långsam en som man kan somna till. När man sedan vaknar är det dags för middag, den tog man självklart med sig från restaurangen när man åt lunch, typ en sallad eller nåt annat gott som man kan ta ett glas vin till eller varför inte en hel flaska när man ändå är igång...

Jag har svårt att tänka mig in i en sån här dag, men jag ska absolut prova...Det ska jag!!

 

Man kanske kan starta en grupp på Facebook

"Vi som klarar av att vara lata en hel dag"

Där man kan peppa varann lite och där man kan få tips och råd för en optimal latardag.

 

Jess

På mitt jobb känner man sig ofta hindrad, detta beror på att man ska göra allt under tiden liksom, under tiden som man ska förbereda allt annat som ska göras under dagen ska man svara i telefonen och ta hand om de fysiska kunderna som vill ha min hjälp på ett eller annat sätt. Idag var det en sån dag som man inte vill ha så ofta...telefonen ringde i ett enda kör, ringklockan vid entrén lika så...Man känner sig otillräcklig på ett sätt som man inte orkar med i längden men man måste hela tiden hålla skenet uppe och då blir det på ett sätt ännu jobbigare.

Man skulle vilja skrika..."Men för faaan, låt mig göra klart det jag håller på med innan jag blir galen!!!"

Men det går ju inte, det är bara att bita ihop liksom, ja, inte så att det syns då, utan lite i smyg, så att det inte syns utåt, om man sen håller på att koka över inombords, det är det ingen som bryr sig om.

Så man får ta för vana att ta med sig lugnet direkt hemifrån, så man klarar dagen.

Jag klagar inte på något sätt, jag är så klart tacksam att jag har ett jobb som är hyffsat betalt.

 

På min önskelista finns ändå "ett annat jobb" med och det kommer snart att dyka upp.

 

Ibland känns det bra att få skriva av sig.

 

Tack!!

 

Jess

 

 

I dag firar jag Elvis på hans födelsedag genom att lyssna till hans fantastiska stämma hela dagen, jag brukar ofta lyssna på honom vilken dag som helst på året, men idag sänder jag honom en extra tanke.

Kan inte låta bli att tänka på att om jag hade tittat fram 2 ynka dagar tidigare år 1971, så hade vi firat födelsedag samma dag.

För även om han inte finns här på jorden längre så finns han...och kommer alltid att finnas, åtminstone så länge jag lever.

 

 

 

Och på självaste kungens födelsedag sänder SVT 1 "När rocken kom till Sveg" på absolut bästa sändningstid.

Vilket underbart sammanträffande.

 

 

Så gott folk, bänka er framför TV-apparaterna kl 20.00 denna afton.

 

Till denna dokumentär serveras dagen till ära ett glas 

 

Elvis The King

Cabernet Sauvignon

 

8 januari...En stor dag!!

 

Jess

 

 

 

Snart ligger den i postlådan, snart får jag ta del av Rhonda Byrnes tredje bok om tankens kraft, den som gör mitt liv fulländat.

Fantastiskt oändligt makalöst tacksam!!

 

 

 

 

Jess

I bland finns det nästan ingenting att blogga om, det bara är så där i allmänhet liksom, inget speciellt, bara så där vanligt härligt, en helg som alltid fylld av vänskap och kärlek, en helg som började med vinkväll i gott sällskap, en sån där kväll som lätt förlängs till långt in på natten för att man faktiskt inte kan sluta prata, pratsamheten upphör liksom aldrig och man får verkligen ta sig själv i kragen och bära sig till sängen...Det kommer ju en ny dag med ny glädje och nya tag.

Tacksam!!

För övrigt glider jag fram i mitt antisockerliv och det går fantastiskt bra, inget sug efter äcklet och magen är mig evigt tacksam att jag lämnat fusklivet bakom mig ännu en gång, den börjar bli lugn som en filbunke igen, precis så där som jag vill att den ska vara.

Underbart!!

En söndagsreflektion: Först är det en enda tävlan om att göra jul med allt vad det innebär, sen är det en tävlan att få bort julen så fort som möjligt. Vad stressigt det verkar, jag orkar inte bry mig om varken eller, jag gör jul för att jag tycker det är roligt, sen tar jag bort den när julen är slut och hos oss är julen slut på "Tjugondedag Knut". Julgranen får dock stanna en stund till eftersom det vankas julgransplundring.

Härligt!!

 

Det finns nästan alltid någonting att blogga om...

 

Jess

 

Jag har en liten inbygd filosofi som lyder "Man tager vad man haver".

Det kan handla om vad som helst i vardagen, allt mellan innehållet i skafferiet som leder till ingredienserna i dagens middag till utövandet av motion. I dag blev det lax till middag, med sån där färdig topping liksom, vilket resulterade i att laxfiléerna smakade fiskbullar. Hmm, skulle inte jag sluta med halvfabrikat?? Jo, precis...Abba gör sig bättre på ett skivomslag än på middagslaxen, så...So long!!

Dagens motion blev en rask brorunda...för er som inte bor där jag bor kan jag berätta att brorundan är en runda där man passerar Ljusnan 3 gånger, den är ca 5 km lång och är kanske den runda som man tröttnar på innan man vet ordet av. Själv har jag tröttnat på den ett antal gånger även om den har sina små ljusglimtar...men hur man än vänder sig så kommer man aldrig undan långtradarna som dundrar förbi på Europaväg 45. Eller jo, det gör man ju i och för sig om man ändrar rundan och går över samma bro 2 gånger. Blev det krångligt?? Hör av er när ni kommer till Sveg och ska gå brorundan så följer jag med er. Sveg har nämligen inte så många andra promenadslingor så här års...det är för mörkt helt enkelt runt om i nejden. Men snart blir det ljusare, det har redan vänt nu och idag var det ca 4 minuter längre ljus än förra veckan. Härligt!!

I kväll hade jag kärleken med mig på promenaden och då glömde man liksom bort att brorundan är tråkig. Gick och funderade på var jag lagt mina skidpjäxor, de kan ligga var som helst är jag rädd, tänkte också på att det kan bli svårt att anamma filosofin "Man tager vad man haver" när det kommer till just skidåkning. 

Vi får lösa det där på något vis eller har de gömt sig för att jag ska hålla mig ur spår...Jag vet inte hur jag ska tolka det, den som lever får se.

 

Ta vad du har och gör det bästa av det...

 

Jess

 

 

Halkade dit igen på det där vita söta äckliga skitgiftet som gör att jag blir beroende.

Jag börjar ana varför det blir som det blir...det kan räcka med att jag ätit "fel", alltså för lite fett under några dagar, så är det kört. Finns det då godis eller annat sockerinnehållsrikt hemma så halkar jag dit...Direkt!!

Nu är det nya tag som gäller, nu är det strikt lchf som gäller igen eftersom det är den kost jag mår absolut bäst av. 

Det kommer att ta några dagar, kanske en vecka innan balansen är återställd, sen är jag i trygghet igen, då kommer jag inte att ha något sug efter skitsockret och då kommer jag att vara pigg och orkesfull precis som jag brukar. Då kan det finnas säckvis med socker hemma utan att jag bryr mig. Där till kommer sedan träningen och jag kommer att bli precis så där energisk som jag vill vara, så som jag är när jag är mitt rätta jag.

Detta gott folk är inget nyårslöfte, sådant har jag slutat med eftersom jag inte gillar att göra mig själv besviken. Däremot har jag några kilo kvar på min egna lilla utmaning, den som började tillsammans med en grupp andra människor i höstas men som jag gjort till min egna eftersom det inte passar mig att använda vågen, jag blir beroende av den också av någon konstig anledning. Jag bestämmer mig för att väga mig en gång i veckan men väger mig varje dag. Korkat korkat korkat...Så jag håller mig från vågen och äter mig i form, det blir bra...det blir riktigt bra.

 

Socker borde klassas som narkotika, det är min bestämda uppfattning!!

 

Jess

Så har vi ett helt nytt och alldeles orört år framför oss och jag har sällan kännt mig så förväntansfull som jag gör just i dag, just i detta nu, i skrivande stund här på Loftet. 2013 tog vid där 2012 slutade på ett sådant sätt som man bara kan önska sig, ja på ett sådant sätt som man inte tror är möjligt. Nu vet jag, att gåvan jag fått i kärlekens tecken är min och med den kommer fler gåvor att komma ungefär som ringar på vattnet.

Jag har tvivlat i mina dagar, inte trott på kärleken eller på livet över huvud taget. Tänkt att, ja ja...

Men det händer ju saker under tiden, sådant som ger vägledning och som talar om vilken väg man skall ta.

Det gäller bara att få av sig offerkoftan och vara lyhörd till det som hela tiden händer omkring oss, de små tecknen som vill visa oss och de små ord och tankar som vill göra oss uppmärksamma och hjälpa oss i livets alla val.

Min önskan på årets första dag är att alla som känner att den där koftan sitter illa försöker få av sig den så snart som möjligt, jag önskar också att alla goda ting är med mig, att jag och mina kära får vara friska och må väl. Det här året har jag nämligen väntat på i hela mitt liv, eller hur ska jag uttrycka mig...

 

Det är i år livet börjar...Ja, exakt så menar jag.

 

God fortsättning alla 

 

Jess