Mittilivet

I går passade jag på att halka lite och göra nån slags ställning...hade varit kul att se hur den såg ut på håll. Vänsterfoten åkte liksom rakt fram, ungeför som i curling, typ två meter åkte jag, efter kom högerbenet, eller högerknäet kändes det nog mer som tror jag och hade det inte varit för att jag lyckats ta emot mig med knäet så hade det liknat en så kallad "krigare" i yogans värld.

Jag vet hur den känns i alla fall, så här ett dygn senare...ungefär som om hela lårmuskeln fått nån slags uppstramning. Jag är glad att jag inte for pladask, hade ju kunnat gå hur som helst det där om det inte vore för min extrema smidighet ;)

Idag höll jag bokstavligen på att blåsa omkull, det kom en kastvind nerifrån backen och upp mot högersidan och fick tag i mig. Jag tappade balansen och stapplade några steg innan jag fick kontrollen igen, jag har faktiskt aldrig blåst omkull tidigare, men idag var det nära.

Barnen hade laddat för bandyspel på gatan men jag vågade inte ha dem utomhus, så det blev inomhusaktivitet i form av film och popcorn.

Torsdagsmys!!

 

"När förändringens vindar blåser bygger vissa vindskydd, jag bygger en väderkvarn"

 

Jess

 

 

Jag brukar inte reta mig på saker så där till den milda grad...men nu har det väl gott för långt med det här tjatet om hästkött eller inte hästkött i maten.

Jag har en enkel lösning på detta i-landsproblem...Laga maten själv, så vet man vilket kött man tuggar i sig, om man kan läsa då förstås och det kan de flesta av oss, det finns statistik på sånt.

Om alla helt enkelt skiter i att köpa eller ännu mindre äta färdigt halv och helfabrikat så kan jag med säkerhet lova att inget hästkött kommer att gömmas i köttbullarna och inte i lasagnen eller nån annan maträtt heller, ja om inte tillverkarna vill göra konkurs då förstås.

Vilket jäkla ord förresten i samband med mat...Tillverka?? Jag ska ta och tillverka några biffar till middag.

Här i huset lagar vi maten med omsorg, möjligtvis tillverkar vi en inköpslista...

Så dagens slutsats måste bli...

Laga maten från grunden eller lär dig leva med att halvfabrikat kan innehålla både det ena och det andra...mest det andra.

Har ni läst innehållsförteckningen på snabburgare, såna där frysta? 60% kött, resten är potatismjöl och annat krafs...man skulle nästan kunna säga att det är potatisbullar faktiskt. 

Jag litar inte på någonting när det handlar om färdigmat...jag befattar mig inte med den heller av den anledningen att jag inte vill ha en massa tillsatser, jag vet med säkerhet att jag inte mår bra av dem. 

Så jag fortsätter att laga mat och tillverka inköpslistor.

För allas vårt välmående och bästa!!

 

Jess

Känsliga läsare varnas...Har du tendens till att bli avundsjuk kan du sluta läsa här!!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen...Om man ger så får man.

Då menar jag inte ge bara för att, utan att hjärtat är inblandat och utan förväntan att få något tillbaka, så där för givet liksom, krävande ska ha ska ha ska ha, så där genomskinligt tillgjort.

Hjärtat måste alltid vara med, annars kan man lika gärna tänka av alltihop.

När hjärtligheten är till bredden fylld med kärlek, det är då det ena efter det andra händer. 

Nu senast hände det att älsklingen vann 234.000 på trav som han delade med sina 3 travkompisar.

Plötsligt händer det som hända skall.

 

Glöm inte att fylla hjärtat med kärlek...till bredden.

 

Jess

 

När man är väderkännare som jag är blir man ibland överraskad av just vädret. I dag var det växlande molnighet där jag befann mig, ibland så där ljust så att man fick peta ner solglasögonen från pannan, ibland så himla mörkt så att man inte såg nånting med brillorna på. Rätt som det var kom känslan av matthet och total...tröttnad, som medförde värk i kroppen och fan och hans moster...

I första tanken kom...Men nu jävlar kommer flunsan...i andra tanken kommer magsjukan och i tredje och sista tanken kommer...Vad är det som händer???

Sen kom snön...Nu pratar jag alltså om äkta svenskt fjällväder, sånt som växlar fortare än en gris blinkar, sånt som växlar snabbare än jag hinner vara beredd på.

Jag förstod ju vid första snömolnet vad det var frågan om...

Mitt liv som väderkännare fick sig ett nytt perspektiv idag och kan alltså visa sig lika fort som en gris blinkar, om inte fortare.

Jag har inte hämtat mig riktigt ännu, har liksom inte tagit mig ur snömolnet. Så det här kanske blev den tröttaste fredagen på mycket länge.

Men det gör inget, ibland måste man vara trött och så är det, kroppens sätt att tala till oss.

Dessutom visste kärleken att jag behövde en fin blombukett utan att jag hade sagt nåt ;)

I morgon är jag pigg igen och då är jag hockeymorsa för alla slantar...3 matcher på hemmaplan blir det och både stora och lilla målvakten finns på isen, fast inte samtidigt.

Tacksam!!

 

Zov gott ZzZzZzZz

 

Jess

Jag kan inte låta bli att ogilla gul snö, jag vet inte men jag tycker den gör sig mycket bättre när den är vit.

Var man än sätter blicken så finns det gula fläckar, lite trist tycker jag, men hundar måste ju få kissa de också, så är det ju.

Idag körde jag den sååå vackra vägen över fjället mellan Strådalen och Sörvattnet, solen sken från en klarblå himmel och den orörda snön gnistrade där den låg som ett kristalltäcke. Det är såna här dagar man börjar tvivla lite, är det inte så att det är lantbrevbärare jag ska vara?? Mellan Sveg och Kölosen i ur och skur??

Ja, för såna här strålande dagar lyfter liksom de dagar när det är snöstorm och drivorna ligger som marängswiss (hur stavas det egentligen??)

Ungefär mitt på sträckan finns en fantastiskt fin plats där vyerna breder ut sig i oändlighet, det är på den här platsen bilen liksom stannar av sig själv och man måste kliva ur för att lyssna på tystnaden och njuta av vidderna. Man blir så där lyrisk av omgivningen så man ser inte vart man sätter fötterna i den vita gnistrande snön...eller det som hade varit vit gnistrande snö rättare sagt. Någons bil hade stannat innan mig och själva innehållet som jag med säkerhet tror var tvåbent hade ställt sig och gulat ner hela snön, precis på samma ställe som jag hade tänkt stå...nää, det var inte en hund.

Det är då man vaknar igen och förstår att det inte är lantbrevbärare jag ska vara.

Satte mig i bilen igen för att äta min medhavda matsäck i godan ro...Jag satte mig inte bara i bilen denna dag, jag satte även i vrångstrupen.

Okej tänkte jag...jag fattar vinken.

Det är dags att vidga sina vyer!!

 

Jess

 

 

Som alla andra dagar...en massa kärlek.

Oförskämt underbart härligt...

Men...våra små hjärtan är utspridda så vi skjuter upp "Alla hjärtans-middagen" tills på lördag när alla kan vara samlade.

Har förberett en liten överraskning till dem som jag vet att de tycker mycket om.

Schhhh!!!

Bredvid vårat kontor finns en blomsteraffär, där var det full rulle under eftermiddagen.

Jag hoppas att blommorna köptes med kärlek och inte av förväntan.

 

Jess

 

Semla, vilket ord...man kan inte låta bli att älska det, man kan inte heller låta bli att älska det lilla underverk till bakverk som ligger bakom själva ordet. 

Jag som aldrig äter bröd annars har gjort det idag liksom alla andra fettisdagar.

Till den skulle jag ha en stor kopp kaffe hade jag tänkt, som hade hämtats hos kontorsgrannarna eftersom vår kaffemaskin inte hunnit till oss ännu. 

En stor kopp kaffe i ordets rätta bemärkelse skulle jag vilja säga, lika hög som en hel blomvas, i formatet smal nedtill och lite bredare upptill. Så där så att det räcker med en liten touch för att den ska tappa balansen...Helt!!

Allt kaffe rann ut på det runda glasbordet och bredde ut sig i ett landskap som fick det att likna en platt jordglob. Har ni inte sett en sån?

Det har jag...idag, semlorna bidrog till att det blev bergstoppar, så det såg skrämmande likt ut. 

När vi räddat det som räddas kunde och allt kaffe hade lämnat jorden, satte jag mig tillbaka och njöt av min semla.

Min snälla sambo bjussade på några droppar i kaffemuggen som jag lägger märke till följande text på

"Enjoy your coffee"

Så där hånfullt irriterande som det bara kan bli med en vinglig kaffemugg på en jordglob.

 

Jess

 

 Vi brukar ha roligt åt min ovetskap om moderniteter här hemma...jag liksom lever omkring utan att veta att det finns saker som kan göra livet mycket enklare, jag tycker ju att mitt liv är hur enkelt som helst bara jag slipper bli inblandad i nymodigheterna...

I min värld finns ingen matberederare eftersom jag tycker det är enklare att slippa disken som en sådan medför, hushållsassistent har jag inte ens funderat på, det är mycket enklare att ta fram elvispen när det ska göras bulldeg eller annan deg. Jag har inga appar eftersom jag inte ens har en smartphone (inte än i alla fall, men det låter som att jag inte kommer att klara mig utan en, så jag har väl klarat mig länge nog nu då ;) 

Var och varannan dag dyker det upp små nyheter som kan göra livet enklare...

Men jag gör det enkelt för mig och stannar kvar i min "gamla skola".

Jag är ingen motståndare till moderniteter, absolut inte...jag är inte tillräckligt intresserad bara.

Sådant som är nymodigt för mig kanske har funnits att tillgå i flera år, jag har nyss börjat använda mig av touchtelefon, fast jag har en som även har knappfunktion så klart ;)

Jag blir lika överraskad varje gång något nygammalt presenteras för mig...tänker att det där var ju smart, vilken bra grej, sen lägger jag den åt sidan (tanken alltså, på att överhuvud taget skaffa den) för enkelhetens skull.

Vi har en Apple TV här hemma sedan en tid tillbaka, jag brukar fråga Alex om hjälp när jag ska sätta igång den. En gång skulle jag förklara för mina kära släktingar hur den fungerar...Ingen fattade någonting, allra minst jag.

Men jag är bra på mycket annat, sånt där andra inte har en suck ;)

 

Jess

Ingenting är omöjligt faktiskt, ibland händer det att jag går och tittar på en fotbollsmatch i sporthallen, inte bara en heller utan jag hann med 3 matcher under eftermiddagen igår.

Mycket underhållande måste jag säga med Indoor-fotboll. Explosivt och snabbt, så där så att det händer något hela tiden, precis som i hockey. Det är då sport är som bäst...En helt vanlig fotbollsmatch skulle förmodligen få mig att somna senast i början på andra halvlek om jag har en bra dag, annars hinner jag nog inte höra avblåsningen inför pausvilan ens.

Vilken tur att man oftast kan välja själv vad man ska lägga tiden på, ibland vill man titta på Indoor-fotboll.

 

Jess

En del dagar är lite mer annorlunda än andra, en del dagar dimper det ner ett brev i lådan som talar om att

Eva Jessica Gunilla Pedersen är Vice VD, ett uppdrag som ska förvaltas mycket väl.

Ännu en önskan har slagit in och jag kan inte sluta le...Jag kan heller inte sluta vara tacksam över allt som händer.

Helt plötsligt lägger sig mitt liv framför mig, rullar ut sig som en röd matta liksom och jag kan bara gå.

Tacksamheten når inga gränser.

 

Jess

Det kan vara så att jag har kört min sista tidningsrunda idag. Det känns både och...fast mest och eller kanske både och eller bara både...

 

Jag tycker det är helt okej att kliva upp 03:30 och köra en liten runda på ett par tre timmar, man hinner fundera över ett och annat och hitta svar på eventuella frågor. Det finns inte så många att prata med vid den tiden, så jag har haft mig själv och nattradion, vi har löst många gåtor må ni tro. Det finns en liten hake dock...om man ska köra 25 mil till lite senare på dagen räcker inte orken riktigt. Dessutom behöver jag lägga all energi på andra saker nu, sånt som är viktigare och sånt som ger mig mer...i förlängningen. 

 

Helt plötsligt blev mitt fasta arbete som brevbärare ett extraknäck vilket känns lite märkligt eftersom jag sedan jag på egen begäran av familjeskäl slutade som utdelningschef 2006 har strävat efter att få en heltidsanställning som brevbärare.

Livet är märkligt, det har jag ju lärt mig...ibland är det mer märkligt och ibland är det totalt omärkligt. Jag föredrar det sistnämda, även om man ibland behöver en skvätt märkligt för att förstå att livet är upp ibland och ner ibland.

Det där sista vet jag inte varför jag skrev...men visst passade det in där??

 

Jess

Facebook är till för att jag ska kunna dela mitt liv med människor jag bryr mig om och med människor som bryr sig om mig och vill mig väl.

En andemening så god som någon i ren välmening.

Tänkvärt!!

 

Jess

Har tagit med mig datorn till sängen och tänkte titta på något spännande på "Playen"...Det lär väl bli spännande kan jag tro. Undrar vilken signaturmelodi jag ska lyssna på ikväll?? Det brukar nämligen bli så, jag väljer program med stor omsorg och sedan lyssnar jag på signaturmelodin innan jag somnar.

Varje gång tänker jag också att jaja, jag tittar väl i morgon istället, då är jag nog inte lika trött...Jag är optimist i alla fall och realist...Så jag förstår innerst inne att jag kommer aldrig se det där programmet nånsin.

Hej SVT Play...Vad har du att bjuda på??

 

Jess

Det är styrigt nu må ni tro...Sitter med en helt ny värld framför mig, en värld som är lite åt andra hållet om man säger så. Ja, det kan man ju tolka hur man vill, men jag tolkar det som att allt jag lärt mig vad gäller datorer är liksom bortkastat...Nu är det nya puckar som gäller och det kan innebära prövningar för såna som mig, som inte har en tillstymmelse till intresse om hur sånt här fungerar.

Men...jag har ett stort intresse i skrivandet, ett skrivande som så småningom ska bringa mitt levebröd.

Så snälla Jessica, nu tar du dig i kragen och lär dig hur det här ska vara. Det finns ett äpple som lyser på baksidan av skärmen, det symboliserar just nu flitens lampa, en lampa som kommer att lysa inte bara på skärmen framöver, utan över hela mig och hela vår verksamhet som just nu bara väntar på att få starta.

Jag kan knappt bärga mig.

En liten lördagsfundering...Varför tittar man på Melodifestivalen och retar upp sig?? Är det för att ge sig själv utmaningar?? Eller är det bara för att det ska verka som att man inte gillar spektaklet?? Jag älskar Mello och ska jag ge mig själv utmaningar så gör jag det tydligen med hjälp av en MacBook Pro.

Det kommer att ge mig något i framtiden, det är det som räknas...inte mina synpunkter på hur dålig Melodifestivalen är. 

 

Gör inte sånt som ni inte vill och om ni ändå gör det, lämna mig utanför!!

 

Jess