Mittilivet

Idag var det bartömning på ortens mysiga glassbar...Då är det buffé som gäller och man får äta hur mycket egentillverkad glass man vill i alla olika smaker för 50 spänn. Vis av erfarenhet så vet man aldrig hur mycket glass det ska ätas när man får äta hur mycket man vill, så jag köpte en "buffébiljett" till 7 åringen. Själv köpte jag en svart kaffe som jag gärna hade tagit vispgrädde i om det hade funnits. Men jag börjar bli van vid det här laget, ska man ta en fika "ute på" och följer strikt lchf, då får man ta med fikat själv. Det kommer förmodligen att dröja några år till innan det finns lchf varianter på alla menyer...så jag tar med matsäcken ett tag till.

Ja ja nog om detta...Vi satt och åt (eller de andra åt) och drack en bra stund och jag började bli en aning fundersam när jag såg att tuggorna blev mindre och mindre och glassen blev mer och mer smält...Sen kom det...

-Jag orkar inge mer...Jag var tvungen att skratta. Hade jag köpt enbart 3 kulor för typ 32 spänn eller nåt, då hade han så klart orkat, både de tre kulorna och tre till. Så här är det nästan alltid, hur man än gör så är tvärt emot ett bättre alternativ. Egentligen var det bra förresten, sockerintaget reducerades därmed till minst hälften.

Ja, såna här världsliga saker händer hela tiden, helt ointressant egentligen men det är det mycket som är.

 

 

Glass i stora lass!!

Jess

Började dagen med yoga och en stunds meditation till tonerna av Deva Premals underbara musik.

Kroppen är väckt, lite stel var den allt så här på morgonkvisten, men nu är den mjuk och härlig, så där så att man verkligen trivs i den (svårt att förklara för någon som aldrig har yogat)

Sinnet känns så där oförskämt vaket och klartänkt, så där som det ska göra för att man ska vara mottaglig för energierna runt omkring oss

(svårt att förklara igen)

Hur som helst, nu är vi vakna jag och mina sinnen i en mjuk kropp och det finns det själ att vara tacksam för.

Ta hand om dig och ha en fin dag och glöm inte att ge dig själv det du behöver...

 

   

 

Kram Jess

Man har alltid hört att livet börjar vid 40...Jaja har jag tänkt, det ordnar sig nog med blommorna (bara käringa ä dö) med andra ord trodde jag att det var en myt, man vet ju faktiskt allt när man är mellan 20 och 39 och då menar jag allt, när jag var 20 visste jag precis hur mitt liv skulle se ut, ur en 20 årings perspektiv alltså, det var då det...nu vet jag bättre. Jag vet också vad jag vill och vad jag inte vill, kanske för att jag faktiskt är 40+1. Så nu ni läll, är det bäst ni håller i er...

Och för er som kommer att mista en hel del kompetens och en jäkla massa kunskap vill jag bara säga...Lycka till!!

Till er som inte har blivit 40 än kan jag säga...Oroa er inte, ni når snart dit ni också och det är ingen myt.

Med det menar jag så klart inte att ni inte ska leva livet, gör det fullt ut, lova mig det, men det riktiga livet-livet börjar ändå vid 40, åtminstone ur mitt perspektiv.

 

Kramen

Jess

 

 

Lagom kanske är ett ord som är väldigt tråkigt och väldigt svenskt...men ibland vill jag nog gärna använda mig av det och eftersom jag faktiskt är svensk så gör jag det...Ta till exempel detta...Den här veckan har jag inget jobb, men nästa vecka kommer jag att ha två jobb, så det blir såna där "hästdagar" som man egentligen inte orkar, men jag har inget val eftersom jag bara får jobba 50% på mitt så kallade ordinarie jobb. Jag föredrar nog när det är lite mer jämnt fördelat, alltså lagom, så man orkar vara människa alla vakna timmar på dygnet. Nog för att jag är en arbetsmyra ut i fingerspetsarna, men nä...Jag kanske börjar bli för gammal för sånt här...eller också är jag för svensk för mitt eget bästa.
Ja, jag vet att jag ska vara glad att jag har jobb och det är jag också, men man kan ju få önska sig lite mer normala arbetsdagar för det, eftersom det inte är hälsosamt att kliva upp klockan 03:00 och sedan jobba till 17:15. Men, jag gör som jag brukar och biiiiter ihop.

Jag tänker ändå inte hålla på med det här så länge till.

 

PS: För länge sedan när jag jobbade på fritids, skulle vi ut och leta stenar med barnen. Vi skulle göra stentroll så vi behövde stenar som var lite lagom stora för ändamålet. En kille kom fram med en sten för att konstatera att han liksom hade fattat vinken med storleken...

- Den här är väl ljummen??

Så himla gulligt och ett bra exempel på hur barn uppfattar det vi säger.

Jess

Tid är ju en märklig sak egentligen...Jag kan inte låta bli att undra vart all tid tar vägen?? Vart gör jag av den liksom?? Jag måste nog bli bättre på att kolla sånt...för rätt som det är har tiden gått och jag har inte ens reagerat... förrän långt senare. Fast när jag tänker efter så gör jag ju en massa saker hela tiden...fyller den med sånt jag tycker är vesäntligt (hur fan stavas det?? ser konstigt ut, tror aldrig jag har använt det ordet i skrift förr) i alla fall just då, i det ögonblicket när jag gör av med den tiden som är precis då.

Oftast tror man nog att man har mer tid än man har och ibland tycks ju faktiskt tiden stå helt stilla, så då tycker man kanske att man kan slösa lite med den...Är det sånt som gör att man känner att tiden gått för fort, när man försöker fylla den med sånt som egentligen inte betyder nåt...bara för att det ska göras något under tiden?? Fast nä, oftast går ju tiden fort när man har roligt. Jag tror jag ska pröva att bara vara jag nästa gång när jag har tid...för jag kan inte stoppa tiden, men jag är bra på att bara vara jag när jag har tid och jag börjar bli riktigt bra på att inte göra sånt jag inte vill eftersom jag faktiskt är rädd om min tid...och det är sannerligen på tiden.

 

 

 

                  

Jag fick ett fint yoga smycke av mig själv härom dagen, ett fint vitt halsband från Soul of Maia, med små söta turkoser och en liten mediterande Buddha.

 

 Turkos
Skänker kärlek, lycka och tar fram det vackra
i oss. Fyller oss med harmoni, skyddar kroppen
och ger fysisk kraft. Bär den för att dra till
dig nya vänner, kärlek och glädje.

 

Tack!!

Jess

Två veckor med så lågt kolhydratintag som möjligt, med lågt menar jag högst 5 g kolhydrater per dag. Första jobbveckan efter semestern gjorde att det blev lite si och så med träningen...Jag märker hur lätt det är att falla i hushållstjänst-träsket, men jag har tagit mig iväg på långsimning och långpromenader, så jag har inte legat på latsidan.

Jag går fortfarande inte ner så mycke, men jag har i alla fall nästan tagit mig ner till startvikten som jag hade för två veckor sedan igen efter förra veckans uppgång...så nu hoppas jag att det vänder här.

Jag har lagt om taktiken en aning och har tagit bort mejeriprodukter och tar mer kokosfett och smör i stället, tar bort vitlök också eftersom jag blir sjuuuukt chokladsugen av det, vilket kan vara en aning påfrestande när man inte får äta choklad...Ligger lite lågt med styrketräningen också, inbillar mig att mina muskler är någon form av expert på att liksom hamstra vätska, så jag tar bort styrketräningen förutom Bootcampen och ser om jag kan simma och promenera mig neråt under veckan. Ska även starta upp Ashtangayogan igen, vilket jag ser mycket fram emot, den kommer förutom styrkan att ge mig den vägledning jag behöver. Måtten krymper så jag vet att det händer saker, fattas bara annat, jag har inte fuskat med så mycket som en endaste liten nöt ens. Men i den här utmaningen är det viktnedgång som gäller och nu har jag 6 veckor på mig att gå ner 5 kg...

Ja, jag vet...det är inte på liv och död, men det var väl själva faan också!!

 

Jess

PS: Jag glömde ta en bild på vikten i morse, men det stod 71,8 kg.

Försökte hänga mig lite i duschstången, men det gick inge vidare ;)

Ge dig själv 2 minuter & 36 sekunder och fyll på med positiv energi rakt in i medvetandet...

Ta långa djupa andetag under tiden så att blodet blir ordentligt syresatt.

Du kommer inte att ångra dig!!

Ha en fin dag <3

 Jess

 

För några år sedan fick jag en sån där ingivelse som jag brukar få (förmodligen för att jag kommer från en annan planet;)...Sökte upp en sida på nätet och där hittade jag en utbildning som jag var ämnad att gå helt enkelt, det var meningen att jag skulle utbilda mig till Diplomerad energimassör för att sedan kunna hjälpa mina medmänniskor till välbehag och harmoni...och det med mina egna händer. Jag har något slags "skaparmåste" medfött, det måste inte absolut vara något som syns i fysisk form, även om det kan vara roligt att skapa något ibland som blotta ögat kan se. Jag vill nog hellre skapa en skön harmoni i min omgivning, en ostressad miljö och en känsla av inre frid, en känsla som man inte vill byta ut, för har man en känsla som man inte vill byta ut, då är man på rätt ställe. Jag tror var och en av oss har ett sånt "skaparmåste" mer eller minde, men många ignorerar den och väljer istället att skapa en uppbyggd fasad med en massa statusprylar som står och blir dammiga och stjäl energi, istället för att ge...Det finns nog inget mer onödigt i prylväg än statusprylar, förmodligen är de köpta på avbetalning också och har hunnit bli omoderna innan den sista betalningen äntligen dimper ner i brevlådan...Så man kan köpa nästa pryl...på avbetalning. Spårade det ur här nu igen??

Tillbaka till gå:

Första dagen på utbildningen fick vi ställa oss i en ring bakom  varsinn helt okänd människa...Varsågoda sa läraren...Ta på varandra och lär känna olika kroppar, när ni känt färdigt kan ni gå medsols och fortsätta med nästa...Aaaaa!!!...Hjääälp!!!...Måste vi verkligen ta på varann också???

Så långt hade inte jag tänkt, jag hade bara läst om hur fantastiskt härligt det är att ta emot en energimassage, den direkta känslan och sen känslan efteråt.

Lite tafatt började vi känna in olika kroppar, samtidigt som vi undrade vad vi hade gett oss in på, men det gick bättre och bättre och när utbildningen var färdig var vi 12 fullfjädrade och diplomerade energimassörer som ingen kunde få stopp på. Vi ville bara ge och ge, eftersom man får så fantastiskt mycke tillbaka i form av energi. Känslan är obeskrivlig, (säger som Stenmark här)

Ibland behöver man ta sig över trösklar och oftast är det inte alls så farligt som man föreställer sig.

Så, jag är beredd...Ge mig en kropp, eller jag menar tröskel och jag ska ta mig över den.

 

.

Jag kan flyga...Jag är inte rädd

 

Jess

 

 

 

Nu har jag tröttnat, lessnat, tappat sugen, ja...jag har fått nog helt enkelt. Jag blir galen på allt hattande hit och dit. Det räcker nu...och blir över!! Från och med idag kommer jag att göra allt som står i min makt för att hitta en annan sysselsättning, nåt som ger mig något, nåt som inte bara tar. Det har ni mitt ord på...Så vi får se vart vi ses fram över.

"Det är stoltare våga sitt tärningskast, än tyna med slocknande låge...Det är skönare lyss till en sträng som brast, än aldrig spänna en båge" som Heidenstam skulle ha sagt.

Pess

I dag kom boken...Min kropp, min själ, mitt andetag...

Den utstrålar energi utan att man behöver öppna den.

Några rader ur boken som lånats av Neale Donald Walsch

"Du vet inte vem du är förrän du har prövat vad du inte är"

Så där sant liksom.

Namaste

Jess

Jag försöker i min vildaste fantasi att föreställa mig hur det känns att förlora ett barn...men det går inte, det går inte för jag kan inte ens sätta ord på den föreställda känslan.

Jag kan bara förstå att livet för de efterlevande aldrig kommer att bli sig likt mer, inte i morgon, inte i övermorgon och inte dagen som kommer därefter...Aldrig ska en familj få glädjen att vara alla tillsammans mer...Aldrig!!

 

Mina tankar går till familjen som miste en liten ängel på grund av en onödighet så onödig så man inte vet vart man ska göra av ilskan som uppstår. Må de hitta styrkan att orka <3

 

Ta hand om varandra och skiljs aldrig som ovänner...Aldrig!!

 

 

Kram Jess

En vecka som gått lite upp och lite ner...Först stod vågen totalt stilla i några dagar (så där så att man börjar tvivla på om den verkligen fungerar) för att sedan visa mer, vilket jag försökte ignorera...På fjärde dagen gick det neråt, för att sedan gå uppåt igen...Den här veckan ska jag inte ställa mig på vågen en endaste gång...Punkt!!

Motionerat har jag gjort varje dag på ett eller annat sätt, för mig är variation viktigt även när det gäller träning, så det blir det jag känner för.

Magen har sagt upp sig, så i går fick den i stort sett vila från fast föda, åt bara lite lättsmält fisk till middag och drack rikligt med vatten under dagen. Vågen visar mer än förra veckan, men jag har börjat knapra på måtten, så jag lägger inte så stor vikt vid vad vågen säger, den kommer att få ge sig ändå till slut.

Nu ska jag yoga en stund innan jobbet drar igång efter fyra veckors hääärlig semester.

Jag är redo för vecka nummer 2...Snart vänder det!!

 

 

 Jess

Hade tänkt äta surströmming nån utav dagarna framöver, men jag måste nog vänta med det tills jag fått igång magen efter borttaget av kolhydrater, risken är annars stor att den slår bakut helt. Har googlat på trög mage i samband med lchf och där finner jag att man ska motionera, ta promenader, motionera och ta promenader...Undrar vad det är jag har gjort när jag trott att jag motionerat??...Ena dagen har jag sprungit på löpbandet, nästa dag har jag sprungit utomhus, dagen därpå har jag sprungit intervallträning innan morgonsimmet, fjärde dagen har jag kört Bootcampträning och femte dagen har jag gått upp på ett fjäll som ligger 1212 meter över havet och sen ner igen...utan så mycket som en endaste liten fjärt.

Dagens fråga blir: Hur mycket motion kräver en trög mage?? Hittade ett litet inslag om att linfrön kunde hjälpa lilla magen på traven, så nu har jag lagt några såna i blöt, så ska vi se om det blir nån fart...

Så kom igen nu magen, lite teamwork...Suringen kanske surnar...och jag med!!

 

 

 

Jess

Knallade upp till toppen av Mittåkläppen idag...Med upp menar jag 1212,2 meter över havet, med upp menar jag även en vidunderlig utsikt, så vackert så man nästan tappar andan, så där svindlande och oemotståndligt på samma gång. Med upp menar jag också att man faktiskt måste upp för att göra sig påmind om vilken sagolik natur vi har i krokarna här i Härjedalen, den får liksom tacksamheten att nå högre höjder.

Visst, man kan dra iväg till alla möjliga turistattraktioner runt om i landet, stressa omkring i storstäder och trängas med tusentals andra, åka till varmare länder för att finna lugnet. Visst kan man göra det...men, glöm inte vad som finns alldeles intill.

Uttrycket "gå över ån efter vatten" gör sig påminnt.

Med upp menar jag alltså att det är vägen som är mödan värd och när man sedan når toppen då vet tacksamheten inga gränser.

 

                                                                             Kram Jess

 

 

 

 

 

                             I bland måste man bara få en liten dos från vårt kulturarv, jag måste det i alla fall och så är det. Jag fascineras av hur smart de ofta var förr i tiden, hittade på både det ena och det andra, de var liksom tvungen att uppfinna verktyet först, för att sedan tillverka det de hade uppfunnit. I dag blir man frustrerad om det verktyg man skulle köpa på Biltema är tillfälligt slut. Sen att de inte visste bättre än att man var tvungen att sitta upp när man sov, för annars kunde man drunkna i sin egen kroppsvätska, det är en helt annan sak.

Jag vill också ta tillfällen att visa mina barn lite av kulturen här i krokarna, det är en del av min uppgift som förälder och som jag värnar mycket om.

På den här gården bodde Mårten & Kristina som sjätte generation när de fick ett vykort från släktingar i Amerika. På kortet fanns ett så vackert hus, så de bestämde sig för att bygga ett exakt lika dant. Sagt och gjort, huset bygdes och när det stod klart stängdes dörren till deras gamla liv och de flyttade in i ett nytt. Historien säger att Mårten till och med lämnade sina gamla tofflor i hallen, han hoppade helt enkelt ur dem när han lämnade sitt gamla liv.

Ibland skulle jag vilja göra en Mårten och hoppa ur tofflorna eller göra som Kristina från Duvemåla, ta briggen Charlotta och åka i förfädrens kölvatten.

Det krävs tro, det krävs mod & det krävs lite jävlaranamma.

Hade de mer av den varan förr i tiden??

 

Jess

 

 

 

 

 

 

www.blomdahlfotografi.se

 

Började leka lite med bilder och tänkte att jag kunde passa på att göra lite reklam för Mathilda, en grym fotograf helt enkelt. Det är två år sedan bilderna togs, men det känns som att det var igår.

Verkligen jättekul.

 

Tack Mathilda!!

 

Jess

 

Beställde mig en lite försenad namnsdagspresent...eller för tidig...det är som man vill ;)

Hur som helst, jag ser mycket fram emot att läsa Malin Berghagens nya bok...

Min kropp, Min själ, Mitt andetag...

Känner tydligt hur mycket inspiration som finns att fånga från första till sista sidan...Tack!!

 

 

Kram Jess

 

 

 

Jag gillar verkligen svensk film, jublar varje gång jag kommer över en riktigt smarrig en, helst med "igenkänningshumor", då är det som allra allra bäst. Fick ett tips av en vän att se En gång i Phuket, en film som handlar om att följa sina drömmar och övervinna sina rädslor, den handlar också om en man som bygger upp en person som han egentligen inte är, bara för att han tror att andra tycker det är imponerande. Så det blir så där tragiskt komiskt på ett sätt som gör att man tycker lite synd om honom men sen blir man glad när man ser att han hittar tillbaka till sig själv igen. Det är bara dumt att vara någon annan, man känner sig obekväm, vilse och lite...rädd, dessutom är den platsen redan upptagen, men din och min plats är reserverad, en för dig och en för mig och en för oss alla.

 

Jag tycker ni ska se den här filmen, den är klart sevärd...såklart, den är ju svensk ;)

 

 

Kram Jess

En kopp te, tända ljus och min tegelsten till sommarläsning på 862 sidor, ja den är faktiskt tjockare än en tegelsten och betydligt mer innehållsrik...En riktigt sorglig historia med Norma Jeane som huvudperson. I bland måste jag lägga bort den en stund och liksom hämta mig lite, hon hade det verkligen inte lätt Marilyn Monroe.

Boken heter Blonde och är skriven av Joyce Carol Oates...Teet heter Yogi Tea med smak av Sweet Chai.

 

 

Nu är det kväller...

 

Jess

 

 

En vän började oroa sig för ett märkligt födelsemärke.

Så eftersom han är skattebetalande medborgare i landet Sverige ringde han så klart till sjukvården för att be om hjälp, att åtminstone få en remiss till hudkliniken på det något större sjukhuset 20 mil bort.

Till svar på sin fråga fick han ett...

-Nä men det är minst 4 veckors väntetid och därefter kommer du inte att vara prio i alla fall. Tänk dig in i situationen...Man har ett födelsemärke som är onormalt, vart går tankarna då??? Man har i alla fall inte lust att vara opriorietrad.

Människan i andra änden fortsätter...

-Men du kan få ett telefonnummer här som du kan ringa, fast det är en privat klinik så du får betala själv, 900 kronor per märke som kollas och 500 kronor till om du vill skicka proven på analys.

Jaha, har man något val?? Man måste ju för faaan kolla det märkliga märket och har man då ingen privat sjukförsäkring så är det bara att laxa upp..

 

Dagens fråga blir...Bor jag i Sverige eller har jag råkat flytta utan att veta om det??

 

Pess

Nu ryker de sista kilona...Efter att ha följt lchf konceptet sedan vintern 2009 har jag gått ner 13 kilo, sen blev det liksom stopp. Den enda anledningen till att det tog stopp är att jag fuskat och inte hållit mig till det jag ska, eller rättare sagt, jag har ofta hållit mig till det jag inte ska...nämligen kolhydrater, dessa bovar som gör att jag aldrig når mitt mål. Jag har dock hållit mig på en stabil nivå trots fusket, men jag behöver gå ner till minst 62 kg som är min idealvikt och dit är det en bit. Så jag har gått med i en utmaning där vi tillsammans ska gå ner nästan 300 kg.

Faktum är att jag kan det här, men ibland blir det inte som man har tänkt, ibland ändras livet och omständigheterna och rätt som det är har man halkat in på fel spår, lätt hänt och förödande för mig som är extremt kolhydratkänslig. Huvudsaken är ändå att man är medveten om sina snedsteg och kan "enkelt" komma på rätt bana igen.

Det här ska bli riktigt spännande och ni ska få hänga med...om ni vill förstås, annars låter ni helt enkelt bli. Jag är gammal nog att inse att det inte är så enkelt alltid, så det kommer att vara dagar när det går tungt, typ när vågen verkar ha hakat upp sig, eller när man fan inte orkar knyta på sig skorna ens, såna dagar när man förbannar sig själv att man satte sig i klorna på socker och kolhydrater, rena rama knarket.

Som inspirationskälla har jag läst den här boken, en riktigt bra bok där allt man behöver finns och rak och ärlig är hon Katrin Zytomierska, hon gick ner 30 kg på 4 månader. Helt otroligt...Tack för inspirationen!!

 

 

Det här är jag idag...om 8 veckor ska jag vara en aning mindre, ja inte kortare alltså, utan i omfång (heter det så?)

 

 

 

Så här ser det ut på min våg idag den 13 augusti...När utmaningen är över den 8 oktober ska det stå högst 66,6, annars har jag misslyckats och jag hatar att misslyckas, så nu jävlar ryker de!!

 

 

 

Lite mått också kanske...för skojs skull.

Midja: 94 cm

Byst: 105 cm

Rumpa: 103 cm

Lår: 54 cm

Överarm: 32 cm

Huvud: 57 cm

Fotled: 22,5 cm

 

Ska försöka hålla mig från vågen till nästa måndag, då hoppas jag att det står en nolla istället för en etta :)

 

Jess

 

Det slog mig häromdagen att snart är det is i ishallen och sommaren som inte ens har börjat än, jag har en sketen liten vecka kvar på min sommarsemester och jag väntar fortfarande på att sommaren ska komma. Hägg och syren blommade ut före sommaren i år och jag har inte plockat en enda blomma, jag som älskar att plocka blommor, men jag har ju väntat...på att sommaren ska komma. Kvällarna blir mörka innan sommaren i år och de ljumma sommarkvällarna som jag längtade efter i vintras uteblev,

Jag håller på att göra en liten överlevnadsplan för att orka med vintern, först på listan har jag skrivit...Köp D vitamin!!

 

Inte ens Ledins slagdänga "Sommaren är kort" platsar i år, vi får göra om den till "Sommaren drog bort"

 

Fyll på vitaminförrådet, snart slår mörkret och kylan till och då gäller det att vara förberedd!!

 

Kram Jess

De närmaste 8 veckorna kommer att gå ut på en enda sak, fettet ska brännas och då menar jag brännas, det ska brännas tills det riktigt känns att det bränns och jag väger minst 5 kg mindre än idag. 5 kg kan ju tyckas vara en bagatell, men jag har släpat på dem alltför länge nu, så nu får de klara sig själva (egentligen är det 8-9 kg, men jag har satt upp ett delmål) Håll 5 margarinpaket i några minuter, så får du se hur skönt det ska bli att slippa skiten.

Det jag sysslat med de senaste två veckorna var bara uppvärming, nu börjar det på riktigt. Så det är vad mitt liv kommer att kretsa kring, förutom att jag ska jobba och vara hockeymorsa och allt annat som ingår i ekorrhjulet som snart drar igång. Men prio ett på listan kommer att vara JAG. Tycker ni att jag är egoistisk?? Bra, då är jag på rätt spår. En sak är nämligen säker, när jag väl har nått mitt mål så kommer jag att kunna vara där sen, på min idealvikt, med hjälp av lchf och må helt perfekt, då kommer jag också att kunna unna mig någon kolhydrat här och där och ha läget under kontroll.

Så jag ger mig själv 8 veckor...att kunna planera, fokusera, balansera och framförallt motionera. Ja, nån liten vardagssyssla ska jag väl hinna med, men fokus är fettförbränning...inte matlagning, städning, tvättning eller andra hushållsnära tjänster. Jag är säker på att min familj fixar det medans jag bränner fett, ingen kommer heller att dö om det inte är tipp topp hemmavid (skulle vara jag då i så fall, men det kan jag leva med) men jag kanske dör om jag inte får ordning på vikten. Nä fy va hemskt de här blev nu då...måste börja tralla på Lalehs låt "Vårens första dag"...å jag vill va med...å jag vill va sååå med.

 

I morgon börjar resan, mot ett lättare liv och mot Grekland (för det är min belöning till mig själv när jag har gått i mål) De här två har jag som följeslagare och vägvisare en bit, så jag inte åker vilse.

 

 

 

Jess

I går gjorde jag en riktig Jessica, d.v.s. jag börjar att städa...helt oplanerat. Jag börjar på ett ställe för att sedan fortsätta på ställe efter ställe liksom, till slut har jag börjat städa precis överallt, i nattsärken. Jag gör så jämt, ska bara och ska bara och rätt som det är så är klockan två på eftermiddan och jag springer runt i trosor och t-shirt, har inte borstat tänderna och inte kammat håret och jag är långt ifrån klar, jag hittar "ska baran" precis överallt. Om jag har kommit ihåg så har jag ätit lunch vid lunchtid, annars blir det en på stående fot vid mellistid (14.30-15.00) då brukar jag passa på att göra morgontoaletten och klä på mig också, ifall det kommer nån. Sen försöker jag lägga upp den påbörjade städningen lite mer systematiskt, mest för att bli klar innan det är dags att gå och lägga sig. Men under tiden hittar jag några till "ska baran" som bara måste göras...och nej, det kan inte vänta. Till slut ser jag en ände ändå och jag har gjort ytterligare en Jessica. Idag ska jag nog fan bara städa kylskåpet...tror jag ;)

 

Vem har sagt att man måste klä på sig och borsta tänderna för att städa??

 

Kram Jess

Tänkte när jag vaknade att jag skulle ge mig en liten vilodag idag, jag var nästan 100% säker på det, kände mig trött och stel i kroppen. Väckte sen kroppen med 20 minuters yoga och nu känner jag plötsligt att städtanten kommer smygande mer och mer, känner redan hur städkluten sitter på plats som en smäck och doften av Ajax har liksom redan fastnat i näsan på mig, känslan av renhet blir mer och mer oemotståndlig och känslan av nöjdhet går heller inte att motstå...Ja, va fan...Jag städar väl då, så kan jag vila sen...om jag vill alltså, jag kanske kommer på nåt annat kul under tiden jag städar, man vet aldrig när andan faller på och då är det bäst att åka med, annars kanske man ångrar sig sen. Ha en fin dag alla!!

 

Kram Jess

Jag var tvungen att åka på Coop idag och hamstra lite, så nu ska jag väl klara mig om nöden faller på. Jag handlade kött och ingredienser till såsernas sås också och har nyss ätit en stor portion, den är så jäkla god alltså. Så ni som ringde in till P3 & P4 i natt, ni gjorde det förgäves, helt i onödan...Ja ja okej, jag blev hungrig, men det var på den här såsen och ingen annan, jag lovar, hade jag haft grejer hemma i natt så hade jag ställt mig och lagat mat, så sugen på den här såsen var jag. Håller på att googla på fakturaadressen till Riksradion, så jag kan fakturera dem för omkostnader som uppstått och de utlägg jag gjort. Inga fler matteman på nätterna framöver, okej?? för då måste jag sova med hörselproppar.

Jag har sagt det förrut och jag säger det igen, jag vill inte ha sånt som jag inte har beställt.

 

 

Receptet på såsernas sås (i min kokbok heter den Lindas Gosås)

 

25 rosépepparkorn

25 grönpepparkorn

3 dl grädde

1 gul lök

4 dl creme fraiche

1 grönsaksbuljong

några droppar citron

 

Fräs löken i smör, tillsätt de krossade pepparkornen, häll på grädden och några droppar citron, lägg i buljongtärningen. Låt koka i 20 min (rör om ibland) och tillsätt därefter creme fraichen, smaka av med salt och peppar.

 

Smaklig måltid!!

 

Passade på att utveckla användningsområdet på temat solstol också idag...

 

 

i flera timmar...fan vet när man kan sitta i den nästa gång, bäst att passa på tänkte jag.

 

Man borde passa på oftare, ska ta och lägga det på "att göra-listan".

 

Jess

 

 

 

Vad gör man när man vaknar 02.37 och inte kan somna om?? Jo, man försöker klura ut vad som är piggast, knoppen eller kroppen, mest för att kunna justera lite och somna om. Efter en stund går det så upp för en att man är för pigg för att somna om, det är stört omöjligt och man erkänner sig besegrad, ligger dock kvar i hopp om att man ska få en gnutta trötthet som man liksom kan jobba med.

Jag brukar ha radion på lite svagt på natten och just denna natt skulle de nödvändigt prata om såser...Men Herre Guuuuud!! Fattar ni?? Vem kan somna om när de plötsligt, helt oförberett startar en omröstning i P3 & P4 om vilken sås som är såsernas sås?? Jag blir galen...och såååå hungrig!! Bearnaisesås, Löksås, Café de Parissås...ja, alla jävla såser som finns har de pratat om nu i säkert tre kvart. Har man aldrig dregglat förr så gör man det kl 03.07, när folk har ringt in ett tag och berättat om sin favoritsås som passar superbt till en god köttbit. Man ligger och funderar en stund på hur det ser ut i kylskåpet...ägg, grädde, yoghurt (med en massa socker i) Bregott, ett paket skinka, tre flaskor ketchup och lika många senap (det blir så när man glömmer att packa ner de flaskor man redan har) en ostbit, en ostbit till, ja, just i detta nu en massa krafs bara, inte ens en perfekt köttbit med en superb sås till. Hur tänkte jag nu?? Hur kan man ställa sig så att man inte har kylskåpet laddat, i fall att åtminstone. Man får nästan tvångstankar, ser sig själv dregglandes över ett helt fat med mat och beter sig som om man inte sett mat förr. Måtte jävulen ta er tänker jag, låt han ta er och era såser och stoppa upp dem nånstans. Jag behöver sova på natten för att kunna vara vaken på dagen...fattar ni det era sömnmarodörer!!

 

I morgon tänker jag handla en god köttbit...eller vänta nu, vi kör det i pluralis...I morgon tänker jag handla ett gäng goda köttbitar och göra en så jävla god sås så ni anar inte, närmare bestämt såsernas sås. Ha!! Där fick ni!!

 

Jäss(p)

Jag har skaffat mig en liten lattjolajbanlåda innehållande ett gäng olika dekorationer och 150 meter ståltråd, kan vara bra att ha när mörkret faller på. Jag hade en sån där skaparkänsla för ett tag sedan, men då hade jag ingen ståltråd, nu har jag ståltråd men ingen skaparkänsla...Men den kommer, snart...snart kommer den och då tar jag fram min alldeles kompletta lilla låda :)

 

 

Sen får vi se om jag kan skapa, men jag tror det...jag vet hur det ska se ut i alla fall ;)

 

Kram Jess

Hörde talas om att det finns en Bootcamp där jag bor, har alltid velat testa en sådan bana och nu var det dags, vid 41 års ålder skulle jag ta mig igenom en styrketräningsbana i blöt sand, där alla tävlar mot sig själva.

Det går nästan inte att beskriva. Har du provat att hoppa groda nån gång?? Det är en rätt så krävande övning även på ett slätt golv eller på en plan mark eller hur?? Prova att hoppa med blöt sand som motstånd, efter att ha gjort utfall i 1,5 minut i samma sand, gjort plankan i 30 sek. x 3, kört magmuskler med en stor sten som "hjälpmedel", sprungit upp och ner på en stock i 1,5 minut, sprungit med en ryggsäck som väger typ 20 kg lika länge, gjort lutande armhävningar och sprungit bland däck...Jag lovar, det känns och det bränns, myggen känns också och knotten, men sen när man är klar, det är då det känns som allra bäst...Jäklar vad nöjd man är med sig själv, dagen efter är man precis lika nöjd med att känna att hela kroppen har fått vara med på ett välbehövligt styrkepass, även det mentala får sig en kick när man märker att man faktiskt kan...Gillar känslan och i morgon ska jag på´t igen, nu ska jag ta en simtur för att mjuka upp mig lite, man vill ju inte vara någon stel gammal 40 åring ;)

 

Se till att ge kroppen någon form av utmaning du också, jag lovar, du kommer att må hur bra som helst efteråt :)

 

Jess

Regn, regn, regn...Vad gör man?? Bryter ihop, kommer på sig själv att det inte håller i längden, tar sig i kragen och kommer igen, inser att det kommer ljusare dagar. Man har ju faktiskt möjligheten att ligga steget före och fixa lunch, så man är beredd när solen tittar fram igen och man kan göra en härlig utflykt, då är det bra att ha pizzabullar iordning, så det är bara att dra.

Ja, det är ju ingenting för mig, på tok för mycket mjöl...så jag gjorde en lchf variant också så klart...

 

LCHF Pizza med en god tomatsås, bacon, lök, gröna oliver & paprika. Helt enkelt tokgott!!

 

Nu slänger jag mig i soffan och vilar mig i form ;)

 

Jess

Jag har varit en sån människa som inte klarat av att ha "fett" hår, jag har tvättat och balsamerat detta hår till total överdrift, ibland till och med två gånger om dagen, jag har tvättat sönder det helt enkelt...kapputt, slut, utslitet och livlöst...Så nu har jag startat en avvänjning. Jag håller på att träna mig till att bygga upp ett helt hår och det är inte lätt kan jag lova, men det blir lättare och lättare. För bara två veckor sedan kunde jag inte ens tänka mig att gå ut bland folk om jag inte fick åtminstone blöta upp håret och balsamera det. Nu kan jag åtminstone vara med mig själv utan att ha haft varken vatten, schampo eller balsam i håret och det kliar inte längre...Så det tar sig får man säga, det känns bra och håret känns inte "fett" trots att det inte blivit tvättat på 3 dagar och någon har ju faktiskt uppfunnit kluten, ett mycket bra redskap att ta till om man känner att tålamodet tryter och ett mycket bra sätt att dölja ett hår under avvänjning. Målet är att kunna leva ett normalt liv med ett hår som tvättas 1-2 ggr per vecka i stället för varje dag och jag är spänd på att ta del av slutresultatet. Kommer jag att få ett helt hår till slut??...Den som lever får se.

PS: Jag fick tips om att börja äta Silicea också för att hjälpa håret på traven lite, köpte det tipset...direkt. DS

Jess

Köpte en solstol på semestern, tänkte inte på att ett sådant drastiskt påhitt kan leda till förödande konsekvenser. Har inte sett skymten av solen sedan dess, så...det blir till att använda fantasin för att den ska bli använd.

 

Man kan ha Legoutställning på den...

 

 

Man kan ha den som tvättsamlare både för smutsig tvätt...

 

och för ren tvätt...

 

Man kan vila i den...

 

 

Man kan ha den som bokhylla...

 

Man kan lägga posten på den...

 

Man kan ha den uppställd ifall någon vill sätta sig en stund...

 

Man kan låtsas att man ska ut och sola i den...

 

Man skulle kunna köpa en kvartslampa och faktiskt sola i den...

 

 

Man kan packa ner den i en resväska och rent av dra härifrån...

Funderade på hur man ska komma runt alla kolhydratbomber i samband med grillning, det är inte alltid man har tillgång till ugn att köra grönsaker i, förresten vill man ha lite variation även på grillat eftersom det blir en del av det nu på sommaren...Och potatissallad...Nej tack!!

Åkte till Coop och botaniserade lite...

 

 

och så här blev resultatet, en grillsallad som är riktigt snål på kolhydrater å det gillar vi...

 

 

Grillsallad med LCHF pasta

200 gr kokt Low Carb pasta
5 dl creme fraiche 34%
1 dl äkta majonnäs
2 vitlöksklyftor
½ finstrimlad purjolök

5 rädisor
1 dl tärnad hård ost (jag tog Västerbotten)
grovmalen svartpeppar och en nypa salt

Smaklig måltid!!

Man kan säga att det hänger sport i luften dessa tider, OS har pågått en vecka och jag måste erkänna att det är roligt att följa alla duktiga idrottare på deras väg mot fina resultat, trots att Sverige inte verkar ha vaknat i riktigt ännu. Det är något med OS som får mig att bli så där tokintresserad av sport plötsligt, jag har tittat på hästdressyr och undrat varför det över huvud taget är en OS gren, varför har man inte hundutställning eller hopp med liten och hyffsat dresserad kanin??  Jag har tittat på beachvolleyboll och retat mig på varför damerna har de minsta trosorna de kunde hitta?? Jag har tittat på cykel och frågat mig varför man kör i ett lag där egentligen bara en kan nå toppen medan de andra har som uppgift att se till att den ”bäste” kan nå ett bra resultat?? Jag har tittat på damfotboll och sett fram emot nästa match, jag har tittat på simning och ställt mig frågan varför man har så många olika distanser,  jag har kollat på handboll och konstaterat att Sverige kan hämta upp ett underläge man trodde var kört (att tiden inte riktigt räckte till är en annan femma), jag har tittat på basket och undrat varför man inte har basket  för kortväxta...måste korgen nödvändigt sitta ända där uppe?? Jag är säker på att jag hade blivit en bra basketspelare om det hade funnits en chans, basket var ju den roligaste bollsporten på gympan. Men är man drygt 1,5 meter så förstår ju även en trögfattad att det är kört liksom...dömt att misslyckas. Nä, man föddes med fel basketgener helt enkelt.

Undrar vilken sport jag hade haft potensial att bemästra om jag hade växt upp på en ort med förutsättningen att tjejer vill  göra annat än åka skidor, spela curling och fotboll?? Det fanns inte direkt några andra grenar att syssla med när jag var liten och även om jag tyckte det var roligt att åka skidor både på längden och tvären så är jag ingen individuell människa på det viset, men ge mig ett lag och jag är beredd att ge allt.

Jag var med i en skidtävling en gång när jag var 9 år eller så, mamma hade fått fläta håret på mig för det hade jag sett på TV att så skulle det vara, knästrumpor hade jag satt utanpå ett par träningsoverallsbyxor, så likt som möjligt de stora stjärnorna skulle det vara, åsså toppluva och nummerlapp förstås, mina fina gulblåa Edsbyn träskidor  var vallade och jag var laddad. Klart för start!! Jag kom 5:a och var nöjd med loppet, men mina träningsrundor hemma i byn räckte inte riktigt, jag behövde träna mer. Men nä, det spelade ingen roll, jag tyckte det var roligt att åka skidor men inte som en tävling.

 

Det blev en lång paus i idrottandet under några år, inte på grund av skidtävlingen, mer för att jag gjorde andra saker jag tyckte var kul, men vid 37-38 års ålder gjorde jag en liten ändring och började förstå att både kroppen och knoppen behöver träning för att må bra och så länge jag tävlar mot mig själv så är det superkul och en grym känsla när man kan slå sina egna personbästan samtidigt som kroppen jublar av styrka och energi. Med träning menar jag inte de vardagliga promenaderna som jag dock hade gett kroppen under alla år, visst är det bra med promenader, men kroppen är skapt för att ”ta i” och det är det jag menar med träning, promenera kan man ju göra mellan varven, mest för att rensa huvudet.

Även inom idrotten är vi olika vi människor, en del är individualister och andra är en del i laget, liksom inom alla områden vill vissa köra sitt eget race medan andra vill ta hjälp av sitt lag. Min filosofi är att laganda håller längst...i längden och det fina med ett lag är att man får hjälp att nå upp till korgen, bara man ger en skaplig passning.

Kram Jess

Må hända en gammal klyscha, men den håller....den håller.

När man efter 10 dygn i husvagn landar hemma, i ett färggrannt berg av tvätt i all världens olika material, då vet man att man har haft semester minsann. När inköptes egentligen alla dessa kläder och vem packade??

Just nu går den 10 maskinen och det är många kvar, nä då jag ska inte klaga, jag har ju tvättmaskin och fortfarande semester kvar, så det är lugnt. Ett litet minus är ändå att tvättmaskinen är utrustad med ett litet ofog, när programmet är klart öppnas luckan automatiskt, så man är rätt låst, eftersom man måste passa varje maskin, så inte tvätten ligger och surnar. Vem vill ha sur tvätt?? Inte jag, men jag skulle vilja ta ett snack med den som uppfann automatisk lucköppning...Jag vill nämligen gärna öppna mina luckor själv.

Campinglivet är både och kan man säga, det kan vara rätt prövande på sitt sätt och helt underbart på ett annat. Man gör saker man aldrig skulle ha gjort om man inte befann sig i en husvagn när hela himlen öppnar sig för att inte stänga på hela dagen. Man kan titta på ett linjelopp på cykel te.x., då slår man lätt ihjäl 4 timmar, fantastiskt långsam sport det där, trots att de cyklar i typ 50 km/h mellan varven.

Man kan njuta av ett glas vin i kvälls-solen och titta på grannarna som spelar kubb, medan grannarna på andra sidan idkar samkväm (läs knullar), man funderar inte på om man ska grilla utan vad man ska grilla, man kan vakna en morgon av att någon pratar högt och tydligt på danska utanför fönstret och man får stå i kö för att diska och bajsa. Jag är kanske ingen campingmänniska av rang, men det är ett skönt sätt att bryta upp från vardagen och ett fritt sätt att semestra på, en sån där sak som man varken vill ha eller vara utan.

Bohuslän visade sig från sin bästa sida, helt underbart när man törstat efter sol och värme sedan förra sommaren.

Marstrand med sin segel och båtkultur, här kan man vistas intill den mäktiga Carlstens fästning, vid ett glittrande hav, bland färska räkor, fiskmåsar och lyxbåtar i 10 miljonersklassen. Jäklar vad billigt det blev att önska sig en Cadillac 59:a för några hundra laxar.

Öckerö, även den en fantastisk pärla några meter från fastlandet, hit åkte vi nästan varje dag för att kolla till målvakten som gjorde mycket bra ifrån sig under campveckan. Ett litet minus var att Kung Henke inte fanns på plats i år, han fick en liten dotter för några veckor sedan, så han hade inte riktigt tid att åka över till Sverige den här sommaren.

Göteborg utan ett 12 timmarspass på Liseberg är helt otänkbart, en stor favorit sedan barnsben, en favorit jag aldrig tröttnar på...Aldrig!! Den här gången regnade det i starten, då köpte vi varsin sån där regnponcho, så då slutade det och vi kunde utnyttja hela dagen och kvällen på ett effektivt sätt, eller ja, så gott det nu går med en 7 åring som inte är så förtjust i "fartgrenarna", men vi gjorde det bästa, så det blev bra.

Ett tips!! Köp ditt inträde och åkpass på internet, då slipper du stå i meterlånga köer helt i onödan, man hinner med många åk på den tiden, dessutom blir det billigare.

 

Summa summarum, en lat och härlig vecka med sol, värme, sevärdheter, miljöombyte och familjetid, precis som jag hade önskat.

En lärdom, nästa campingsemester ska jag ha max två färger i samma material med mig på resan.

 

Delar med mig några bilder nedan om ni vill ta del...

 

Vi köpte oss ett kilo räkor å en burk aioli och sökte upp en fin klippa med havsutsikt ute på Marstrand. LCHF brödet hade jag med mig hemifrån eftersom det är stört omöjligt att hitta nyttigt bröd i affärerna.

 

Alex brukar ofta få låna min kamera, till både hans och min stora förtjusning, han är en mästare på att få till fina bilder.

 

En liten nackdel med att följa LCHF konceptet är att man måste ta med matsäck nästan överallt, men det kan jag leva med, det här fick bli min lunch på Liseberg.

 

De andra åkte både Höjdskräcken och AtmosFear, jag nöjde mig med att ta en bild på entrén den här gången och valde i stället Små Grodorna, den är inte lika hög liksom...Det är nånting med det där "släppet" som jag måste bearbeta tills nästa år, ogillar känslan lika mycket som jag ogillar att jag inte törs. Nästa år ska jag!!

 

Små grodorna Små grodorna är lustiga att se...Små grodorna Små grodorna är lustiga att se...

 

Varje Lisebergsbesök innehåller en stund på Hedersplatsen. Här finns många storheter och jag måste alltid lägga min hand i Carolas, den passar helt perfekt, skulle vilja prova foten nån gång...men folk skulle väl undra förstås.

 

Precis intill Carola finns denne store man...Mästaren själv, Ulf Lundell.

 

Efter två åk på raken i Kållerado blir man lätt dyngsur, så vi kostade på oss ett "åk" i Blåsningen. Värt pengarna kan man säga.

 

Den här behändiga lilla pjäsen bodde vi granne med i en vecka, Bohus fästning, vi bodde granne med Göteborgskexfabriken också, men den gör sig mindre bra på bild. Bräckboden däremot var värt ett besök till barnens stora förtjusning...En hel kasse kex för dryga hundringen.

 

Nä, nu måste jag ge mig, jag vill ju inte att ni ska tröttna på mig ;)

 

Kram Jess