I natt blev det vitt på backen, det är ju så nästan varje år den här tiden i alla fall när man bor där jag bor, i Härliga Härjedalen. Snön faller, ibland faller den för att försvinna, ibland faller den för att stanna till våren. Det är lite olika och för oss människor här på planeten Jorden är det bara att hänga med, vi kan inte göra något åt det...mer än vara tacksamma att vi bor i en lugnare del av världen, där det faller lite snö ibland, snö som bidrar till att vi får en vinter, en vinter som är en del av våra fyra årstider. Det jag känner mig mest tacksam över när vi kommer till vädret och annat som vi människor inte kan påverka är ändå att vi är förskonade mot naturkatastrofer här i norr, vi behöver inte så himla ofta ligga och fundera på när orkanen kommer eller tsunamin, eller vulkanutbrottet. Vi har mat på bordet, kläder på kroppen, tak över huvudet och pengar i plånboken, i alla fal de flesta av oss. Känner man ändå att man måste klaga lite kan man alltid ta hjälp av den här bilden.
Den föreställer en säng som står på Carlstens fästning i Bohuslän. Lasse-Maja och hans polare sov i den...år ut och år in, visst har de tänkt till när de har gjort en inbyggd kudde i trä...mycket omtänksamt.
I en annan del av fästningen fanns tre isolerade fängelseceller, den svenska regeringen hade kommit på att man skulle göra ett test på hur man som människa blir när man sitter inlåst och inte får prata med någon på flera år, mer än på julafton när prästen kom för ett litet samtal. Man klurade ett tag på vilka man skulle ge detta straff och till slut rådfrågade man prästen. Svaret var enkelt:
-Jag har tre man som alltid kommer för sent till Gudstjänsten på söndagarna. Ta dem!!
Sagt och gjort, de blev gripna och inlåsta och där fick de sitta, tror det var i 6 år eller så, då dog två av dem. Den tredje satt tiden ut levande och när han kom ut kunde han inte gå, han kunde inte ta hand om sig själv överhuvudtaget, han hade blivit galen, en dåre som förmodligen ångrade bittert att han inte passade tiden bättre.
Han levde inte länge i frihet, han dog kort tid därefter.
Genom luckan fick de en mycket sparsam måltid, under den tid de satt inlåsta.
Så vad vill jag säga med detta??
Jag tror att jag är inne på spåret
Sluta gnälla över vädret och annat som vi inte kan påverka, vi har aldrig kunnat göra något åt det och vi kommer aldrig att kunna göra något åt det. Enkelt!!
Kan nämna en sak till...
Jag kommer aldrig att hamna i någon isoleringscell på grund av för sen ankomst, eftersom jag alltid är i farten en kvart tidigare, det är min inbyggda klocka som går lite för fort och det är jag tacksam över, det där med andan i halsen är ingenting för mig, än mindre isoleringsceller.
Kramen
Jess
