Mittilivet

Jag skulle vilja blogga om allt som händer, men jag har inte tid. Tiden blir liksom extra dyrbar här på andra sidan Atlanten, så jag har bestämt mig för att jag bloggar när jag kommer hem. Använder facebook som en liten anteckningsbok så länge, så jag kan skriva om allt sen :)

 

Jess

Ibland blir jag stående och bara tittar på det som händer i den här stora staden. Det råder ett organiserat kaos överallt. Folk går mot röd gubbe, bilar tutar och kör kors och tvärs, eller de håller sig i rätt fil och gör sitt bästa för att inte krocka...Plötsligt kommer en korvgubbe dragandes med sin vagn...i bussfilen, efter kommer en buss och busschauffören åker lugnt och sansat efter korvekipaget tills kusten är klar, då gasar han på och åker vidare. 

Trots denna mängd av trafik som trängs och trivs på avenyer och tvärgator får även glassbilarna plats, de parkerar i korsningarna lite här och lite där för att sälja glass i stora lass.

Snabbmatsindustrin får även den plats, varvat med hattar, kepsar, t-shirts och allllllt man kan tänkas kränga på en gata i New York.

 

The big Apple levererar åt allt och alla

 

Jess

Efter en och en halv dag i New York kan jag bara säga så här...Jag är Kääär.

Den här staden är bara helt fantastisk, här finns människor av alla de slag och sevärdheterna bara äger.

 

Jag ska berätta mer sen, nu ska vi fira Midsommarafton i Central Park, på en varsin cykel och med champagnepicknick.

 

Kram Jess

SItter på tåget mot Arlanda och känner en aning gruvsamhet. det är det här med flygning.

Försöker intala mig själv att jag sitter lika säkert i ett flygplan, som på ett tåg...Jag sitter till och med säkrare i ett flygplan än i en bil.

Ja, jag vet, men det kan inte hjälpas, för det första har jag ingen kontroll där uppe i det blå, dessutom blir jag dålig av luftgropar, ungefär som åksjuk. Men det sistnämnda är bara en ursäkt till det förstnämnda.

Hur som helst så har jag något i mig som gör att jag vill utmana mig själv, annars vet jag inte hur jag skulle ta mig upp i ett flyg eller överhuvudtaget in i det.

Jag kan flyga...Jag är inte rädd, Stig Helmer Olsson vet inte hur användbar den frasen skulle bli långt långt senare :)

I dag har jag alltså all anledning att tacka Stig H Olsson.

 

När jag skriver nästa gång är jag på andra sidan Atlanten i staden New York

 

Jess

Kommer på mig själv med att jag resonerar ungefär som om jag ska lämna civilisationen helt för några veckor.

Allt ska liksom med, annars kommer jag inte att klara mig tror jag...

Jag får ta mig själv i kragen och förklara att snälla Jessica, du ska till en av världens största städer och du kommer att överleva, trots att du har glömt den allra viktigaste saken...

Vad nu det är, det kan jag inte svara på i skrivande stund.

 

Jag skyller mitt totala kontrollbehov just nu på att jag är otroligt flygrädd, så jag inbillar mig att det här med packningen är en slags terapi som får mig att glömma rädslan.

Jag har alltid varit flygrädd och det blir bara sämre och sämre.

Men, jag utsätter mig för det, hur ska jag annars ta mig från den här öde ön ;)

 

Skämt å sido, i Sveg finns mitt hjärta och här vill jag bo.

Jag vet att jag som alltid kommer att tycka att det är skönt att komma hem igen efter en lång resa.

 

Få se nu, har jag fått med mig nagelfil, tops, pinsett.....

 

Jess

Smärtan i ryggen har gett med sig och så här två dagar innan en resa över Atlanten är det en del att tänka på, sådant som jag skulle ha gjort förra veckan när jag låg med benen i högläge och undrade stillsamt hur de två kommande semesterveckorna skulle bli...

Det ska tvättas, det ska strykas, det ska packas, det ska ordnas, det ska skrivas artiklar att publicera (sveg.se kan ju inte stå stilla bara för att vi åker på semester liksom), det ska köpas compeed-plåster, värktabletter och linement. 

Inget skavsår i världen ska hindra mig från att kunna gå i denna fantastiska stad vid namn New York,

som jag har längtat efter att få åka till så länge, ja ända sedan jag såg Frihetsgudinnan på TV när jag var liten faktiskt, så det är verkligen dags nu.

Jag får åka med den jag allra helst vill åka med dit också, sicken tur jag har. 

(ibland kan man vänta lite extra faktiskt)

På Broadway går The phantom of the opera med Peter Jöback i huvudrollen, dit måste vi naturligtvis.

Det finns en hel massa vi måste och snart åker vi :)

 

Funderar på att bli bättre på att dela med mig lite bilder på ditten och datten här på bloggen, funderar ett tag till och ser om jag kan komma till skott så småningom, inte ryggskott alltså, utan ett mer kreativt skott, som kan ge någon något i utbyte ;)

 

Jess

Vilken himla tur jag har att jag kan ligga ner och jobba, för sitta kan jag inte och inte stå eller gå heller. Jag ligger med benen i högläge och skriver artiklar på löpande band.

Jag måste verkligen bli bra i den här ryggsmärtan nu faktiskt, för om en vecka lyfter planet och där har jag en stol bokad, bredvid kärleken.

När planet väl landar vill jag verkligen kunna gå, eftersom det finns hur mycket som helst att ta del av har jag hört.

Så nu blir det tokvila som gäller på rekommendation av expertis. Tänk vad glad man ska vara, tänk på alla som faktiskt inte kan gå eller röra sig för egen maskin.

Jag är tacksam att det här bara är en tillfällig krämpa, snart är jag på benen igen.

 

Jess

Spelade lite fotboll med grabbarna i fredags medan vi väntade på att maten skulle bli färdig.

Riktigt roligt hade vi och när man har roligt glömmer man lätt bort att man inte ska.

Jag skulle kanske hellre ställt mig i målet om jag hade vetat hur stel jag skulle bli i ryggen.

Vaknade på lördagnatt och hade ont som f-n.

Kämpade på hela dagen ändå, det kändes liksom bättre om man höll igång.

Men sen var det kört, nu sitter jag här med en till synes stelopererad rygg och en vänstersida som är totalt slut.

Jaja, det är gjort nu och det var roligt så länge det varade, det finns värre saker här i världen så jag håller mina klagomål i skuggan av det.

Jag har ingen anledning att klaga heller förresten, jag har bara jävligt ont.

 

Ta en extra funderare innan du bestämmer dig för att gå in i en närkamp, vad det än gäller.

Det kanske inte är värt konsekvenserna, i mitt fall känner jag åtminstone vart ryggen sitter och framförallt var den slutar.

 

Jess

 

 

Jag tröttnade på diskussionerna kring middagsmatens vara och inte vara, vad man inte tycker om o.s.v.

Så numera äts här endast sådan mat som på något sätt kan sättas i samband med Astrid Lindgrens värld.

Det vill säga vilken mat som helst fast den har fått ett namn. Pippis Potatisgratäng, Kling & Klangs grönsaksgratäng och Karlsson på takets kasslergratäng...Idag blir det nog Ronja rövardotters kyckling med wokade grönsaker (kycklingen som stillar all hunger)

Tänk vad god maten kan bli bara den får ett roligt namn, det är bara fantasin som får sättas igång och det brukar inte vara några problem.

 

Nu ska jag på fotokursens sista dag, vi ska se om det blir några problem, jag har nämligen lånat kärlekens kamera, ska se om jag får till inställningarna på den.

Utan inställningar inga bra bilder, utan koll på komponering, inga bra bilder.

Se så, skärpning nu, koppla igång hjärnan och fotografera.

 

Jess

Det här med fotografering är intressant på många sätt...och svårt.

Jag börjar så smått förstå hur det inte ska vara i alla fall...Hur man totalt kan förstöra en bild så till den milda grad att man inte ser själva föremålet som från början var tänkt att fotograferas...eller knäppas kort på.

Knäppa kort är ju ingen speciell konst, jag vet egentligen inte vad det är...ingen konst i alla fall.

Vem som helst som har alla kroppsfunktioner i behåll kan knäppa kort. Det är så enkelt...upp med kameran och tryck på knappen bara...Yeeeessss!!! 

Somliga tar bilder på det de ska äta och det är ju bra, så man minns vad man åt när man börjar bli gaggig, andra tar bilder på sig själva, alldeles för nära så att man liksom skymtar näshåren.

Det värsta kanske är när man lägger ut sina barn ideligen på nätet, utan att de vet om det. Jag vet inte men det råder ett slags frågetecken kring det...hos mig alltså.

De har faktiskt ett eget liv, är egna individer med egen vilja kring saker och ting.

Får de ens frågan om de vill finnas med i sociala medier?

Jag kanske är väääldigt konservativ och det står jag för, det är inte bara i den frågan jag tilämpar den formen av uppfattning heller.

Jag har ställt mig frågan förrut och jag frågar mig återigen...

Kanske hör jag hemma på 1700-talet? 

 

Nåväl...

Ut och fånga världen gott folk, med eller utan näshår,

ta också en bild på middagen så att du minns vad du åt igår ;)

 

Jess

 

 

Juni är en härlig tid...Sommaren hittar till Sverige, sol och värme som gör att hela landet exploderar i grönska och blomsterprakt. Tänk vad tacksamma vi ska vara för det land vi lever i...och stolta.

Det finns hur mycket som helst att poängtera när det kommer till tacksamheten till fosterlandet, men det tänker jag inte göra här och nu. Det skulle ta för lång tid och jag har annat inplanerat.

Det skulle inte spela någon roll heller förresten, om jag rabblar upp hundra saker som betyder ALLT för mig så kanske det betyder INGET för dig. Så är det, alla har sina tycken och värderingar.

Juni bjuder på en hel rad av anledningar att fira...

Student, nationaldag, skolavslutning, midsommar.

Midsommar ja, i år blir det en mycket annorlunda midsommar kan man säga.

För första gången i livet kommer jag att fira den utanför Sveriges gränser, ja, vi slog på stort och åker till och med utanför Europas gränser.

Det blir en annorlunda midsommar på många sätt, i positiv bemärkelse, en midsommar som kommer att sätta sin prägel på resten av mitt liv.

 

Ta vara på juni, det dröjer ett år innan den är här nästa gång.

 

Jess

Jag hade faktiskt tänkt titta på matchen Sverige-Makedonien som visades i televisionen nu ikväll. Hade laddat upp i värsta soffhänget med filt och allt. Kan ju bara sluta på ett sätt...Herre gud, hur tänkte jag??

Jaja, det är ju ingen större skada skedd och Sverige vann trots att jag bara såg slutet...eller ja, hörde i bakgrunden medan jag bläddrade i boken Älskade Sveg av Mats Haldosén. 

Titta på TV är något av det svåraste som finns. Är jag för trött så somnar jag och är jag för pigg så orkar jag inte bara sitta och uggla. Det krävs maximal lagomhet för att jag överhuvudtaget ska komma på tanken.

Så jag fortsätter att göra något annat...

 

Jess

Försöker komma på någon form av meny att presentera för husbehovet på temat "Bli mätt".

Just nu är det helt stilltje på fronten och alla maträtter som jag tidigare hade i huvudet tycks ha raderats.

Kommer inte på en enda vettig måltid, så jag åker till affären och ser om det går att hitta något ätbart som inte kräver allt för mycket tid.

 

Jess

Visst är det bra med teknik? Vad gjorde vi om vi inte hade den?

Ja, jag hade inte skrivit på den här bloggen och du hade inte läst...

Men vad gör vi när tekniken inte funkar?

Står handfallen med skägget i brevlådan...

Så länge tekniken funkar behöver man inte bry sig, men när den inte funkar vet man ju inte ens vad man ska bry sig i...

Teknikens värld är väldigt speciell...Tänkte du på det du som drog igång den??

För mig som inte har fått en gnutta av den tekniska biten inprogramerat blir det väldigt krångligt...inte bara väldigt krångligt...det blir så där oförklarligt som ingen människa kan förstå.

 

Om tekniken slutar att fungera då får vi ta fram papper och penna och skicka flaskpostsbloggar.

 

Jess