Mittilivet

-De ska se ut så här, sa Alex och visade tydligt med kroppsspråket hur en banan egentligen ska se ut.

Han köpte dock att det faktiskt va den enda banan jag hade, såg väl på blicken att det inte var läge liksom ;)

Tack!!

Kramen

# J

Men...just nu är det för mycke som håller tillbaka den tacksamheten, gör så att den liksom suddas ut och blir osynlig, gillar inte känslan.

Det bara är så ibland helt enkelt...Det kallas livet och jag har lärt mig att tackla det!! Så jag är snart på banan igen, var så säker...Ska bara sopa upp lite här och städa bort sånt som står ivägen, för jag blir galen på riktigt om jag inte tar mig framåt.

Med tacksamheten inom räckhåll!!

# J

Sån där rinnsnuvseländesnästäppa som gör att det blir omöjligt att somna om...Ja, jag hade ju kunnat gå ner i mörkret (vi har nämligen glömt att byta glödlampor i alla lampor på vägen ner) för att hämta Mentholsprayen, men de va för kallt.

Det är riktigt kallt här just nu faktiskt, jag har några ådror att brås på när det gäller att spara på strömmen...så min nya sovmundering består av micrad riskudde, knästrumpor i modell tjockaste laget och ett stooort vitt nattlinne i bomull, man kan ju inte direkt gå i mörkret så, tänk om barnen vaknar...jag skulle skrämma livet ur dem, eller så hade jag ställt till så att de börjat stamma...Nä, man får tänka på vad man kan ställa till med och vilka konsekvenser det kan bli av en svidande smårinnande näsa...Jag tänker "häla" ut tills den 30 september, bara en vecka kvar nu ;)

Men, de va väl inte de jag skulle berätta nu då, utan att under dagen så har den envisa nästäppan på nåt vis ramlat ner i halsen och satt sig på stämbanden...sakta men säkert har rösten blivit så gott som obefintlig...så nu får det vara...Det går helt enkelt inte att göra sig hörd på ett vettigt sätt!! Jag resignerar och tar på mig munderingen, tar med Mentholsprayen också för säkerhets skull...I morgon ska vi byta glödlampor om vi kommer ihåg.

Med viskande röst ge mig styrka och tröst...(hmm, kanske måste ta med papper och penna också)

Fridens

# J

Den här tiden på året känns det verkligen som att man ska ätas upp av alla måsten..

De bara poppar upp, en efter en...det finns ingen hejd.

Mitt lilla huvud känns något överhettat just nu och behöver lite lugn och ro, men det tas ingen hänsyn till det, det är bara att hänga med som den gamla klyschan säger. Själv har jag hängt med rätt länge nu, många gånger för att jag tycker det är roligt så klart och för att jag har en god uppfostran, som jag så klart är tacksam över. Men vissa gånger skulle man hellre ha gjort nåt helt annat, men det går inte, för de får man inte för då blir man väl klassad som "Du vet hon som hellre sätter sig själv först"...Så dagens fråga blir helt enkelt: Varför är det så förbjudet att tänka lite på sig själv??

Själv gick jag på föräldramötet i kväll och hoppade över egen tid med Aromabastu som jag hade sett fram emot, fast jag egentligen inte hade behövt, jag vet ju redan att det är toppenbra personal i klassen, med mycket stor erfarenhet...känner mig trygg i det och har inget att tillägga, det hade ingen annan heller, har nog aldrig varit på ett så tyst föräldramöte på mina 16 år som förälder på dagis och skola...och det är väl gott så. Jag tolkar det som att alla är lika trygga som jag är när jag lämnar min 6 åring på skolan.

Kram på er!!

# J

Efter lite vimsande med all packning, de kokta frukostäggen i sin påse MÅSTE med, alla Mary Kay saker som skulle levereras mellan simningen och jobbet som startade 07:45 denna morgon, låste jag ytterdörren, utan att se nånting över huvudtaget...det är nämligen väldigt mörkt kl. 05:37 den här årstiden och utelampan vill man ju inte ha på under dagen, så den hade jag stängt av.

Äntligen på väg tänkte jag och satte mig i bilen...NEEEJ, matlådan står ju kvar i kylskåpet och utan mat stannar Jessica, för hon är tydligen släkt med Skalman, med inbyggd "mat och sovklocka".

Happ, fram med nyckeln igen och in i låset med den, på måfå...Hädanefter får lampan lysa dygnet runt tänker jag och tänder lampan innan jag åker.

Klockan är 05:38, perfekt...då är jag först och kan ta den enligt mitt tycke bästa banan, den med minst vågskvalp från mina medsimmare...kallsupar kan man ju leva utan faktiskt.

05:45 svänger jag ner mot simhallen, där står 4 bilar parkerade...Jaha, tänker jag...här sitter de och väntar, parkerar bilen och upptäcker att de gör de inte alls, de har redan gått in i badhuset och simmar för fulla muggar när jag kliver ner i vattnet...Ja men de va väldigt va morgonpigg man kan va då.

På torsdag tänker jag vara där kl. 05:30, bara för att se vilken tid de egentligen dyker upp...Skalman!!! Hur ställer man om den här klockan egentligen???

Simma lugnt!!

#J