Mittilivet

Ni hittar mig i fortsättningen på följande adress:

 

 

Den nya bloggen är under uppbyggnad och kommer att ändras eftersom, 

men innehållet i texten kommer som vanligt direkt från hjärtat med mina värderingar i mina tankar.

 

Vi ses!

 

Jess

 

 

Jag har funderat ett tag och bestämt mig för att byta blogg.

Arbetet pågår just nu med att göra iordning den nya.

Jag meddelar så snart jag har allt färdigt.

Under tiden ligger jag lågt med att skriva något nytt här.

Vi hörs snart!

 

Jess

Inte långt från där vi bor har vi en jättefin lekpark som besöks alltför sällan.

Det blir liksom aldrig någon tid till lekparker av någon anledning.

Idag tog vi och passade på...

Vi tog en cykelutflykt och gjorde picknick i det gröna.

Fantastiskt härligt.

Men vi saknade så klart älsklingen som var tvungen att jobba.

I morgon ska vi göra en dagsutflykt allihopa, det blir mysigt.

 

Vaknade ganska tidigt i morse, trots en hektisk helg på jobbet, med sena kvällar som följd.

Men det är ju så att på mitt jobb så känns det inte riktigt att man jobbar.

Det är ett rent nöje alla stunder och skrivandet kommer liksom av sig självt i samma stund som jag sätter mig vid Macen.

Studsade upp ur sängen och snodde ihop en äggmjölkslatte, slog igång facebook och skrållade igenom.

Facebook har nämligen blivit en del i mitt arbete, där får man ofta reda på vad som hänt eller ska hända.

Mycket behändigt, sedan är det ju mycket i den där boken som jag lätt skulle klara mig utan, men det är en annan historia.

 

Så här såg det ut på vår sida i morse...Lägg märke till antalet gillare. Fantastiskt roligt att vi är så omtyckta, det ökar i en rasande fart nu och alla positiva kommentarer vi får vart vi än vänder oss ger ju så himla mycke energi.

 

Nu har jag funderat länge nog.

Kom av mig helt med styrketräningen nånstans förra sensommaren.

Jag tror att det var för att jag hade bestämt mig för att byta gym.

På det nya stället fanns inte alls lika många alternativ att välja på, det blev krångligare att träna och det blev liksom fel allting.

Nu har jag letat fram inpasseringstaggen till mitt gamla gym och fått den aktiverad.

Jag har faktiskt inte haft tid att tänka på det förrän nu.

Sedan vi köpte sveg.se och jag samtidigt jobbade kvar på Posten, då fanns det ingen tid, eftersom jag jobbade på Posten på dagarna och skrev för brinnande livet, gjorde olika research och besökte olika event kvällstid och intervjuer per telefon...

Ja, någon Jessicatid har inte funnits att tala om...förrän nu. 

Nu går det att styra dagarna lite mer och det känns som en fantastisk gåva.

Målmedveten planering i allra högsta grad kan jag säga.

Det här har jag drömt om länge...Att få äga sin egen tid.

Naturligtvis har jag återigen använt mig av tankens kraft enligt min Bibel, The Secret.

Behöver jag säga hur tacksam jag är??

Vilken dag som helst nu kommer jag att ta mig till gymet.

Det har ni mitt ord på.

Min kropp kommer att jubla av glädje och jag med.

 

Jess

 

Förra s.k. sommaren presenterade jag tio olika sätt att använda en solstol på.

I år visar jag tio sätt att använda ett par solbrillor.

 

Avsnitt 1

 

Jag prenumererar på en riktigt bra tidning som är full av goda recept och fina tips.

Allt i LCHF-stil så klart eftersom det är min melodi...alla kategorier.

Tro mig, jag har provat det mesta...utom pulverföda.

Det mina vänner är inte min melodi och knappast någon annans heller,

alla kommer nog på det eftersom...inbillar jag mig i alla fall.

Det går inte att övertyga mig om att ett pulver skulle kunna tillgodose vad kroppen behöver.

Det hörs ju hur dumt det låter.

Jag låter mig inspireras av all god mat som jag kan äta istället

och skriver en lång inköpslista på alla härliga råvaror som jag får tillfälle att inhandla till alla nya och spännande recept.

 

PS: Jag provade Nutrilett en gång för lääänge sedan, men det är preskriberat nu ;)

 

Ät god mat och färre kolhydrater gott folk och tänk på att en kall öl som lätt slinker ner är lika som att äta ett par brödskivor och en enda cider är rena rama sockerbomben. Isch va sliskigt...

 

 

Trevlig helg alla läsare :)

 

Jess

 

 

Del tre

 

Vi var egentligen helt slut efter resan, men tanken på att lägga sig för att vila fanns aldrig.

Ut i stadens vimmel stod på schemat, som var ett oskrivet för just denna första dag.

Vi strosade runt och njöt av att vara på plats.

Stannade till vid Bryant Park och drack kaffe i solens värmande strålar. 

Vi hade inte bara åkt till NYC, vi hade även åkt till värmen.

25-30 grader är helt okej även i en storstad, dessutom fläktar det skönt på avenyerna och skraporna ger en hel del skugga.

 

Strosandet fortsatte och plötsligt var vi framme vid Empire State Building.

Jag tror vi kom så där lägligt som man bara kan komma.

Den vane Newyorkern hade tidigare fått stå i kö i minst ett par timmar för att komma in. 

Vi gick raka spåret och det enda man kunde ana av en kö var de uppställda repen som håller ordning på kön när det är tusentals som ska åka hissen upp till observationsdäcket på 86:e våningen.

Jag har nog aldrig åkt en så snabb hiss, på några sekunder var vi uppe och kunde kliva ut för att ta del av den storslagna utsikten. Man såg väääääldigt långt.

Det finns även en hiss till som tar en ända upp så att säga. Många kanske tycker att det är en onödig kostnad att åka den extra turen, medan jag resonerar som så att...

När jag äntligen befinner mig i Empire State Buildning då vill jag sagt åka ända upp.

Förresten såg man hela Central Park därifrån, det gjorde man inte från Observationsdäcket, så det så.

Min teori till att det var så få besökare just när vi kom är att de flesta åt middag just då. Klockan var nånstans runt 19.30 när vi åkte upp, när vi sedan åkte ner en timme senare var det lite mera anstormning igen.

Så mitt tips är att göra ett besök medan alla andra äter middag. Det blir ett klokt val, jag lovar.

Åk även upp på 102:a våningen, bara för att, det kostar inte många dollar extra.

Om jag inte minns fel betalade vi 22 dollar per person inkl. 102:a.

 

Resten av denna första kväll ägnade vi åt att fortsätta promenera runt. 

Sista anhalten blev Times Square eftersom vi bodde ett stenkast bort...och man kan säga så här.

Det var fler än vi som hade valt att gå hit ungefär samtidigt.

Det befinner sig uppemot 200.000 människor från hela världen på denna plats om kvällarna. 

Det här var inget ställe för mig, det kände jag i samma stund som jag kom dit.

Men jag har i alla fall sett det och upplevt det och den upplevelsen vill jag absolut inte vara utan.

Första kvällen somnade vi så där lagom trötta och väldigt förväntansfulla inför vad nästa dag skulle bjuda på.

Vi hade en liten plan i bakfickan och den får ni följa med på i nästa del.

 

To be continued...

 

Jess

 

 

 

 

 

 

 

Jag har inte vågat ställa mig på vågen sedan vi kom hem från New York.

I morse tog jag ändå tjuren vid hornen och gjorde slag i saken.

Saken är den att jag har gått upp 6 kg på kuppen och jag blir inte av med sockerdjävulen.

Bara låter den styra mitt liv så där som jag inte vill att den ska få möjlighet att göra.

 

Jag tog beslutet i samma veva som jag klev av vågen.

Idag börjar avgiftning i allra högsta grad.

Det här kommer att bli tufft, det vet jag ju sedan tidigare.

Men jag måste helt enkelt bli av med sockerberoendet.

Senaste dagarna, kanske veckan, har det varit värre än vanligt,

det har accelererat något kopiöst och jag är inte med på det här tåget längre.

Stoppa sockertåget!!!

Det finns bara ett ord i det här sammanhanget.

 

SKÄRPNING!!!

 

Jess

 

Det är nästan ett år sedan biljetterna inhandlades.

Iron Maiden på Friends Arena 13 juli 2013.

 

Så äntligen var dagen kommen och jag, Älsklingen, Frida och Filip tog en tripp till Stockholm för att se dem, uppleva dem, prisa dem.

Jag fick äran att köra ner till Märsta, där bytte vi eftersom Älsklingen hittar mycke bättre än mig i Solnatrakten.

Eller grejen var så här...Vi hade bestämt oss för att äta middag innan vi åkte in till Arenastaden, konserten drog nämligen uppåt 57000 personer, så att äta i området var inte aktuellt om man säger så.

 

Jag hade siktat in mig på Eurostop som ligger på höger sida i höjd med Arlanda,

men svängde av ett mot för tidigt och vi hamnade i Arlanda Stad och senare i Märsta, där jag tog chansen att sätta mig i passagerarsätet ;)

 

Vi skulle sedermera ta samma väg som vi tog av för att ta oss mot E4 och till Eurostop, men det blir inte alltid som man tänkt sig.

 

Vi kom till E4, med Eurostop på fel sida om oss, så det blev lite kört.

Det blev till att åka in bland alla Maiden-fans för att leta mat.

 

Jag hade en enda önskan...

INTE Mc Donalds eller Max, eller nåt annat skräpmatshak heller för den delen.

 

Efter en stunds letande fick jag dock ge mig...på egen begäran, eftersom klockan gick och vi faktiskt hade åkt till Solna denna dag för att gå på konsert, inte för att leta mat.

 

Det fick bli Max, vi tog Expresskassan, där man själv knappar in vad man ska ha och betalar. Snabbare än snabbmat faktiskt. Ville man däremot ha andra alternativ (ja, de har faktiskt lowcarb-meny) då blev man vackert hänvisad till kassan...dit var det vääääääldigt lång kö.

Ibland får man ge sig och äta en hamburgare, få ont i magen och bli hungrig efter två timmar.

Vad gör man inte?

 

Så äntligen var vi på plats, Sabaton värmde upp publiken och vi började prata om hur dåligt ljud det var. Tänkte att, hoppas det inte blir lika när det är dags för Maiden...

Det var fantastiskt dåligt ljud där uppe där vi satt på Entré H, Sektion 310 Vänster, Läktare 3.

Men stämningen i arenan, med 57000 fans...ojojoj!!

Det formligen kokade av energi

när Bruce Dickinson ropade ut sin önskan om 

Scream for me Stockholm...Scream for me Sweden.

 

Maiden levererade verkligen...det gjorde inte Friends Arena.

Om vi ska dit igen blir det en plats längre ner och närmare scenen.

Ljudet försvann någonstans efter vägen, i tomma intet innan det nådde mitten där vi satt.

 

 

Del två

 

I slutet av resan kom början av Hudson river, den ringlade sig genom landskapet som ett konstverk.

Ibland var den bred, ibland var den smal, ibland syntes ett vattenfall. Det var så vackert så jag glömde helt bort att jag var uppe i luften och egentligen inte vågade titta ner.

 

Snart började inflygningen mot Newark Airport och skyskraporna började skymta i horisonten.

Känslan var liksom overklig, snart skulle jag kliva av flygplanet för att vistas i United States of America i 12 fantastiska dagar.

 

Omständigheterna när vi kom fram hade man ju föreställt sig redan, jag hade nog till och med väntat mig ännu mer kontroll faktiskt, in på bara kroppen, men de nöjde sig med fingeravtryck i lite olika varianter samt ett porträtt.

Tur att man inte fick se den bilden, lär väl ha sett ut som en yrvaken zoombie. Skulle tro att de är vana.

 

Passkontrollen var så avklarad och vi kunde börja vistas helt fritt och helt på riktigt.

Vi tog oss ut för att leta en taxi, leta i det här sammanhanget känns en aning överflödigt.

Man fick snarare passa sig så att man inte blev överkörd av alla taxibilar som åkte skytteltrafik.

 

Vi ställde oss i kö och fick tag på en sån där gul bil som man bara hade sett på film tidigare.

Den körde oss hela vägen till Hotel Mela, på Broadway.

Under tiden kunde vi se oss omkring och njuta av den första timmen i New York.

När teateruppsättningarna började synas en efter en förstod man att nu är vi på Broadway och jag höll på att vrida huvudet av mig, som ett barn blev jag och lyckan bara sprudlade inombords.

Det här blev den enda taxiresan vi gjorde under vistelsen och upplevelse nummer ett var därmed upplevd.

Jag kan varmt rekommendera detta färdsätt från flygplatsen som faktiskt blir en upplevelse i samma veva och kostar ca 70 dollar.

 

 

Nu är vi framme i Midtown på Manhattan och fortsättning följer...

 

Jess

 

 

 

Dagens konstaterande...

Det är faan så mycket bättre med en dubbeldajm, dubbeljapp eller både en dubbelpigall OCH en dubbelnougat serverad med en dubbel ecpresso, än ett helt lass med dubbelmoral.

Det håller liksom bättre i längden, dessutom vet man vart man har dem ;)

 

Ett konstaterande bara, rent allmänt...

 

 

Jess

Del ett

 

Jag har alltid drömt om att åka till New York City, få uppleva pulsen och vara en del av staden.

Det skulle ta några år mellan ord och handling, det blir så ibland och det är liksom livet. Man måste ha drömmar för att bli inspirerad och faktum är att när drömmar slår in, det är då livet känns som bäst.

 

Resan bokades långt i förväg och det kändes riktigt härligt att ha denna att se fram emot.

12 dagar skulle vi vara borta och så här i efterhand, när jag nu varit där, så kan jag bara konstatera att jag hade inte velat vara där en enda dag mindre.

New York kräver sin sak och att åka dit första gången över en weekend eller en vecka blir nog en ganska bortkastad upplevelse.

Vi hade några saker i bakfickan som vi ville göra, såna där måsten som inte får missas, men vi hade även packat ner flexibiliteten som gör en semester, friheten att ta dagen som den kommer.

Morgan har varit där flera gånger och har lite rutin på saker och ting och det kändes skönt tycker, vi tjänade en hel del tid på det.

På tal om tid förresten, när vi hade lyft från Arlanda vred vi tillbaka klockan sex timmar och känslan av att få sex timmar höll i sig flera dagar, ja hela första veckan faktiskt. De amerikanska dagarna var mycket längre helt enkelt, åtminstone i känslan.

 

Jag hade gruvat mig för flygresan som skulle vara i åtta timmar på vägen dit. Jag är nämligen inge bra på att flyga, jag gör mig bättre på marken.

Men resan gick relativt bra, det fanns flera bra filmer att titta på och jag fick heller inga myror i varken brallan eller benen. Skönt!

Så jag är överraskad själv faktiskt, hur bra jag är på att flyga.

 

Nästa del handlar om den första tiden på amerikansk mark.

 

Jess

Eftersom vi har jobbat en del i helgen med alla aktiviteter som pågått runt om i bygden, så mjukstartar vi lite så här på måndagmorgon.

Jag hade laddat för bullbak och började så smått plocka fram ingredienser till en bulldeg.

Satte smöret på smältning och skulle till att leta kavel och annat.

Hittade allt annat utom kaveln och en kavel är ju faktiskt det som är en av de viktigaste verktygen vid just bullbak.

När jag tänker efter så har jag inte bakat bullar sen vi flyttade hit till Loftet, så den har nog inte blivit uppackad helt enkelt.

Känner mig nästan hundra procent säker på att den ligger i en kartong nere i förrådet, tycker mig se den där...

Jag ska gå ner och kolla sen, när jag har putsat fönstren i vardagsrummet.

De har liksom blivit kvar på grund av tidsbrist. Men nu åker de med, tål helt enkelt inte se dem längre.

Jag hade så klart kunnat göra något åt dem när jag putsade de andra fönstren men jag hann inte...så de blev bortprioriterade, tyckte att ett par fönster som vetter ut mot en betongbalkong får klara sig utan min handpåläggning ett tag till.

Ett tag till blev ett långt tag...Vi har haft så fullt upp att vi knappt har hunnit ut på den där balkongen förrän nu.

Men nu är det ju faktiskt sommar en del dagar och då vill man ha lite fint även på en betongbalkong, så är det faktiskt. Blommor hann jag inhandla också innan Blom-Nisse drog hemåt till Hälsningland. Köpte en hel låda med fina blommor för halva priset. Ett bra drag av mig tycker jag, att vänta ut blomsterinköpet.

Vi har ju ändå inte kunnat njuta av dem förrän nu.

 

Fönsterputsning och kavel-letning på er

 

Jess

I arbetsdagen igår ingick ett besök på Björnfestens huvudattraktion The Poodles.

Hårdrock som jag är, njöt jag av trumslag och gitarrsolon, rösten på sångaren är det heller inget fel på.

Så, nu är trumhinnorna uppvärmda inför nästa helgs Maidenkonsert på Friends Arena...Det är ett år sedan vi beställde biljetterna och nu är det mindre än en vecka kvar...Jiiiihoooo!!!

 

Setlistan är framtagen och nu blir det Maiden för hela slanten kommande vecka.

 

Ja, det blir lite annat också under tiden...

 

Ha en fin vecka alla glada och gör nå roligt.

 

Kram Jess