Mittilivet

I natt blev det vitt på backen, det är ju så nästan varje år den här tiden i alla fall när man bor där jag bor, i Härliga Härjedalen. Snön faller, ibland faller den för att försvinna, ibland faller den för att stanna till våren. Det är lite olika och för oss människor här på planeten Jorden är det bara att hänga med, vi kan inte göra något åt det...mer än vara tacksamma att vi bor i en lugnare del av världen, där det faller lite snö ibland, snö som bidrar till att vi får en vinter, en vinter som är en del av våra fyra årstider. Det jag känner mig mest tacksam över när vi kommer till vädret och annat som vi människor inte kan påverka är ändå att vi är förskonade mot naturkatastrofer här i norr, vi behöver inte så himla ofta ligga och fundera på när orkanen kommer eller tsunamin, eller vulkanutbrottet. Vi har mat på bordet, kläder på kroppen, tak över huvudet och pengar i plånboken, i alla fal de flesta av oss. Känner man ändå att man måste klaga lite kan man alltid ta hjälp av den här bilden.

Den föreställer en säng som står på Carlstens fästning i Bohuslän. Lasse-Maja och hans polare sov i den...år ut och år in, visst har de tänkt till när de har gjort en inbyggd kudde i trä...mycket omtänksamt.
I en annan del av fästningen fanns tre isolerade fängelseceller, den svenska regeringen hade kommit på att man skulle göra ett test på hur man som människa blir när man sitter inlåst och inte får prata med någon på flera år, mer än på julafton när prästen kom för ett litet samtal. Man klurade ett tag på vilka man skulle ge detta straff och till slut rådfrågade man prästen. Svaret var enkelt:

-Jag har tre man som alltid kommer för sent till Gudstjänsten på söndagarna. Ta dem!!

Sagt och gjort, de blev gripna och inlåsta och där fick de sitta, tror det var i 6 år eller så, då dog två av dem. Den tredje satt tiden ut levande och när han kom ut kunde han inte gå, han kunde inte ta hand om sig själv överhuvudtaget, han hade blivit galen, en dåre som förmodligen ångrade bittert att han inte passade tiden bättre.
Han levde inte länge i frihet, han dog kort tid därefter.

Genom luckan fick de en mycket sparsam måltid, under den tid de satt inlåsta.
Så vad vill jag säga med detta??
Jag tror att jag är inne på spåret
Sluta gnälla över vädret och annat som vi inte kan påverka, vi har aldrig kunnat göra något åt det och vi kommer aldrig att kunna göra något åt det. Enkelt!!
Kan nämna en sak till...
Jag kommer aldrig att hamna i någon isoleringscell på grund av för sen ankomst, eftersom jag alltid är i farten en kvart tidigare, det är min inbyggda klocka som går lite för fort och det är jag tacksam över, det där med andan i halsen är ingenting för mig, än mindre isoleringsceller.

Kramen
Jess

På tal om "Ingen dag är den andra lik"...Jaja, den kan väl vara så där lik så att man känner igen sig på lantbrevbärarlinjen, så där lik så att man hittar dit man ska, så där lik så att man kan göra sitt jobb liksom...dag ut och dag in, så där lik så att alla verkar nöjda, utom jag...

Hittar dit man ska?? Det går ju för faan av sig självt, jag skulle kunna ställa in autopiloten på den där bilen om det fanns nån och vi skulle vara i Sveg vid samma tid dag ut och dag in.

I dag kanske det blev lite annorlunda, idag blev jag nämligen förföljd av en trevlig kund och vän ute på linjen...Eftersom jag hellre väljer att titta framåt än att kolla i backspegeln så la jag ju inte märke till honom...Men till slut fick han tag i mig...Han ville tala om att jag hade en gummiremsa från däcket som sladdrade efter mig, som en svans.

Vi var tvungna att skratta, dels för att det tog ett bra tag att få stopp på mig och dels för synen med den där grejen som hängde efter...Det måste ju vara nån rest, eller en snyltåkare kanske...vem vet. Jag tog mig i alla fall till ändstationen även denna dag, som vanligt, kanske inte med samma brev, men med ungefär samma innehåll...eller kanske inte...Ingen vet vad ett brev kan innehålla som inte öppnat det...Tänk er att jag förmedlar alla dessa brev varje dag, utan att ens tänka på vad de vill säga...Jag är bara en mellanhand och min önskan är att jag förmedlar kärlek och värme...Jag håller kvar vid min önskan och lämnar resten.

På tal om ingen dag är den andra lik...Jag sökte ju jobb inom Räddningstjänsten för ett tag sedan...I dag ringde chefen och ville att jag skulle göra två obligatoriska saker...Dels en grundlig läkarundersökning för att se om (att) jag är frisk, dels en grundlig fystest som visar att jag är kapabel att bli brandman. Så...idag kan jag hålla med om att ingen dag är den andra lik...

Gårdagen var inte heller sig lik, den innehöll avvikelser som jag är mycket tacksam över.

Slutsats...Ta aldrig en dag för given.

 

Med kärlek

Jess

 

För en tid sedan fick jag blessing för första gången, en upplevelse som saknar liknelser, men jag ska försöka.

Först kan man tycka att man bara är där, sen börjar energierna tala om för dig att de finns...ja, jag vet ju det sedan länge, men jag har aldrig känt dem så tydligt som nu.

Olika bilder och upplevelser kommer upp och på slutet befinner jag mig låååångt borta.

I dag fick jag min andra blessing, energierna var enormt starka denna dag, kände dem så tydligt att det nästan gick att ta på dem...Långt därborta fanns rosa blommor och en stor eld som brann...

När jag närmade mig elden tystnade plötsligt musiken som hördes i bakgrunden.

Känslan efteråt är lycka...När jag vaknade upp började jag att skratta och det gick inte att sluta.

Jag vill lära mig denna konst, så att jag också kan ge Blessing till mina nära och kära.

Det står på min önskelista :)

 

Kram Jess

 

Jag bara älskar den där meningen, den står för välbefinnande som jag har åstadkommit med min kunskap och med mina händer. Jag blir alldeles varm och glad i hela kroppen för jag förstår själva innebörden.

Energimassage är verkligen välbefinnande på hög nivå.

 

Om man ger så får man...

Jess

Jag är tacksam att jag har fött fram 3 älskade barn som är lugna och trygga i sig själva, som inte kräver att jag ska vara mamma 150 % av dygnets timmar, de finner sig liksom tillfreds, på ett sätt som jag uppskattar och som jag faktiskt är delaktig i, jag har valt att uppfostra mina barn till självständiga individer, eftersom det faktiskt är min största uppgift som förälder.

Rätta mig gärna om jag har fel!!

Som mamma är jag en person med hög prioritet, som mamma finns jag alltid där för mina barn, som mamma måste jag också förstå att barn inte behöver mamma i alla lägen.

Jag blev bjuden att gå på hockey med min 7 åring i kväll, han ville nämligen se sina äldre hockeykamraters match i hemma-arenan.

-Du följer väl mamma??

-Självklart, sa jag...jag följer, hockey är livet liksom, i vilken divison eller vilket sammanhang som helst :)

Väl där så hittade han sina hockeypolare och jag anslöt mig till hockeymorsorna på läktaren och precis så ska det ju vara.

Barnen vet att mamma finns, mamman vet att barnen kommer när de behöver (pengar att köpa nåt i cafeterian), mamman kan bli lite nervös om hon inte ser barnen på typ ett tag, men oftast är det helt i onödan.

Mamman är alltid nervös när hon vet att hennes målvakt ska vakta kassen, även det helt i onödan, ingen i hela nejden vaktar kassen så bra som han, idag motade han till exempel 34 av 34 skott ;)

Min förstfödda som snart fyller 20 är i Stockholm och jobbar sig fram, jag är såå stolt över henne och det sa jag till henne i dag...och vet ni vad hon svarade??

-Jag har ju dig som mamma...

Jag känner mig otroligt stolt och hedrad.

 

Med kärlek

Jess

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det händer hela tiden att jag drar till mig saker, oftast positiva, tack och lov. Men ibland är det lite mer åt det negativa hållet, eller lite??...så mycket det bara går ska jag ärligt säga. Tänkte på en person igår som uppenbarligen är väldigt missnöjd med sitt liv, konstaterade att det var länge sedan jag såg henne. Idag dök hon upp, med dunder och brak...Det var mitt fel att hennes brev hade kommit bort och att hon hade blivit tvungen att betala 4000 kronor p.g.a. det...Ja, självklart är det så, sa jag och jag gjorde det med flit, bara för att jävlas med dig. Sa det inte högt, men inombords. I bland tror jag faktiskt att folk är dummare än jag först trodde.

I går pratade jag med en kund som hade varit till Stockholm och dragit på sig en P-bot och det var väl mitt fel det också, men då sa jag blankt ifrån faktiskt, det får vara nån måtta på saker och ting.

Appropå parkering...En gång satt jag i ett baksäte, på en parkering, i en bil. När man sitter i baksätet i en bil tar man lite för givet att den som kör sköter biffen liksom...Så var inte fallet denna gång. En lapplisa kommer mot bilen, de kan se rätt hotfulla ut de där lisorna...så jag försökte göra mig osynlig, men det gick ju inte, den gången heller.

-Vet du om att du står på en handikapp-parkering? frågar hon bryskt

-Ehh, nä, det har jag faktiskt ingen koll på, svarade jag.

-Du måste omedelbart flytta bilen, fortsatte hon och blåste upp överkroppen till max.

-Mmmen jag har inget körkort, svarade jag (vit lögn)

Och som tuuur var kom föraren till bilen i samma veva, tror ni han fick sig en avhyvling, hon tyckte han skulle skaffa en mindre bil som han kunde parkera.

Ja, en sak är klar, en del är fan dummare än man först trodde och en sak är ännu klarare, lappliseyrket är inget för mig ;)

 

Jess

 

 

I dag har jag inte glömt ett endaste dugg tror jag, men jag kompenserade det med att ta bilen i morse, eftersom Alex bad så snällt och ville ha plock och stöt (hockeymålvaktsutrustning) med till skolan. Alright tänkte jag, vi tar bilen. Det gick ju bra hela dagen, medans den stod parkerad på jobbet, sen råkade jag köra ca 500 meter och parkera igen, då sprack det. Batteriet hann inte ladda på, så där stod vi, med en sparkcykel och utan stret...Snillen spekulerade en stund, hittade startkablar och sen fattades det bara en bil med ström i, ja vi hade en, men vi vågade inte riktigt koppla, så egentligen behövde vi någon som vågade...och där kom han, kusinen, som en räddande ängel. Tacksam...för både kusiner och alla andra som gör livet värdefullt!!

Jess

I dag har jag som alla tisdagar jobbat och varit hockeymorsa, raka spåret ner till hallen eftersom jag slutar kl 17:15 och träningen börjar 17:30, ja, vi har fått den allra sämsta tiden för de minsta. Ändå har vi flyttat fram den en kvart...men middag innan kan man liksom glömma, så efter träningen blir det matrace hemma...middag ska intas samtidigt som morgondagens middag ska förberedas eller lagas.

Målvakten har också träning lite senare och precis innan har han konfaläsning, direkt efter skolan så han måste ha matlåda levererad ner till ishallen för att hinna äta middag innan träningen.

Morfar var snäll och ryckte in idag för att hämta Alex och transportera honom för att han skulle kunna byta om i lugn och ro...Att komma i tid till träningen är nämligen A och O och ingår i Fairplay och Respekt.

Jag har också blivit skrämd av en spindel som satt och hånlog åt mig i en brevlåda, jag har beställt en rosa pannlampa så jag slipper springa i mörkret och samtidigt bidragit till "Rosa Oktober", jag har glömt att jag helst inte skulle dricka bubbelvatten under deff-veckan, jag har tänkt att jag skulle skjuta upp joggingturen tills i morgon och ångrat mig igen, så jag sprang ändå, jag har löst några vardagsproblem på jobbet, undrat om jag har något jobb till veckan, tänkt att i morgon är det ingen kvällsaktivitet för någon i familjen och det ska bli skönt, tänkte också att jag skulle gå på Svegs Filmstudio för att se en film, tänkte att jag går på nästa film istället, gått och lagt mig för att faktiskt se en film innan jag somnar...eller rättare sagt, tills jag somnar.

 

I morgon är det onsdag

 

Jess

Viktutmaningsgruppen jag varit med i under åtta veckor fortsätter fram till jul/nyår och vi är några tappra själar som fortsätter hjälpas åt med peppning och utbyte, vi har blivit som en liten familj. Jag är med i en kostgrupp också samtidigt och just nu går det ut på att göra plats för mera muskler, d.v.s bara protein nu under fem dagar, inga problem, det här fixar jag lätt. I går var jag ut och joggade för första gången på tre veckor, ja jag bestämde mig ju för att låta kroppen gå ner lite i vikt för ett tag sedan, i lugn och ro. Upplevde att själva motionen blev ett enda stressmoment i vardagens ekorrhjul och att stressen gjorde att kroppen började lagra. Men nu känner jag att kroppen behöver komma igång igen, allt blir nämligen ur gängorna om jag inte motionerar, så är det.

Den här morgonen har jag börjat med en låååång dusch, tända ljus och yoga, tände en rökelse också för att komma i riktig stämning, samt satte igång kundalinyoga musik på Spotify (ett måste)

Solhälsningarna liksom flödade och meditationen bestod av en enda liten mening...

Jag är redo, visa mig vägen

 

Namaste

Jess

Jaha, då var det slut på viktutmaningen, åtta veckor har gått och jag har minskat 2,2 kg i vikt, hade som mål att gå ner 5 kg, men eftersom jag tränade för mycket i början gick jag ju upp i vikt i stället för ner. Lärdom 1...Man kan inte börja en viktutmaning med att öka på styrketräningen...Då får man räkna med att vågen går åt fel håll.

Efter att ha legat lågt med träningen för att låta kroppen minska några kilo, så är det nu dags att ta upp den igen...Lärdom 2...Jag mår mycket bättre när jag får styrketräna och jogga. Så nu lägger jag om strategi, nu blir det deffning och träning, för träna måste jag :)

 

Hörs vidare, nu måste jag till jobbet, fast jag hellre hade suttit här och skrivit på min barnbok som jag fick idé om igår...Sparar det tills i kväll.

 

Kram Jess

Ett nytt intresse som man kan kalla "receptpåhittning" har börjat ta form här hemma. Det känns som att en slags konstådra börjar smyga sig fram, så himla kul. Det bara kommer till mig och så utför jag projekt receptexperiment, det mest spännande är provsmakningen och kommentarerna...

 

Här kommer receptet jag hittade på härom kvällen

 

En stor Hallonpaj i LCHF stuk.

 

Pajdeg

5 dl mandelmjöl

1 dl kokos

1 dl sötrix

150 gram smält smör (OBS!! SMÖR)

Blanda ihop och tryck ut i en stor form

 

Fyllning

300 gram tinade hallon (se till att de inte är för blöta)

2 ägg

2 dl creme fraiche

1 dl sötrix

½ tsk vaniljpulver

 

Lägg hallonen i formen, blanda ihop allt till fyllningen och häll över.

Grädda i ca 20-25 minuter i 200 grader

Serveras med vispad grädde!!

Det går naturligtvis att äta vaniljssås eller glass eller what ever till, men vill du inte ha socker så väljer du 40% grädde.

 

Alltså, det är väl bra med idéer, men just nu hinner jag inte tänka klart den ena idén förrän nästa kommer. Skulle verkligen behöva vara ledig ett par dagar (läs ett par veckor, ja, man kan ju önska i alla fall) och forma framtiden. Jag måste passa på att tacka alla som finns runt mig och ger inspiration, varje dag känner jag att ni finns, känner glädjen och tacksamheten och den bästa känslan, den som vill mig väl...

Mitt hjärta svämmar över av den tillit till livet jag känner...Mitt liv...som är mitt!!

 

Sträck ut en hand och bygg en mänsklig bro...

 

Jess

Jag är löjligt förtjust i äppelkaka så här på hösten, när man kan baka på svenska äpplen. De är inte bara vackra, de doftar fantastikst gott också.

Eftersom jag inte kan äta kolhydrater eller andra former av socker, så har jag hittat på en äppelkaka som blev riktigt god, jag känner det inte bara på smaken, jag märker det, eftersom hela formen tog slut på ett litet kick...D.v.s. hela familjen tyckte om den...Alltså ett riktigt bra betyg.

 

Tänkte att ni skulle få receptet här, i fall ni vill äta gott utan socker.

 

2 dl hackad sötmandel

2 dl hackade hasselnötter

2 dl kokos

4 dl mandelmjöl

2 dl sötrix

200 gram smält smör (OBS!! Smör)

5-6 skalade och skivade äpplen

Kanel

 

Lägg äpplena i en smörad form, blanda ihop samtliga ingredienser till en smulpaj och smula över äpplena, strö kanel över kakan innan den sätts i ugnen

Grädda i 200 grader i ca 15 minuter. Servera med vispad grädde!!

 

Sitter och väntar på målvakten som har tränat dubbla pass...ett med sitt eget U15-16 och ett med A-laget, tänkte att jag skulle få träffa honom innan jag går och lägger mig, han kanske vill träffa mig också av någon underlig anledning ;)

Har nämligen en liten överraskning till honom som jag tror han kommer att gilla, hade egentligen tänkt att det skulle bli en julklapp, men nää, jag kan inte hålla mig, jag måste berätta...att vi ska se MAIDEN på FRIENDS ARENA den 13 juli 2013 kl 19:00, biljetterna släpptes klockan 9 i morse, Frida stod i kö och fick tag på biljetter till oss.

Fatta!! Vilken lycka!! Nä, jag har nog inte fattat ännu, det kommer att dröja till långt efter jul så det är lika bra jag berättar nu faktiskt, för säkerhets skull :)

Va på hockeyträningen i kväll och fyllde på energi...Vilka lirare vi har i detta U9 lag. Jag ser med stor förväntan fram emot att följa dem i deras framfart, Alex stod i mål för första gången med riktig utrustning, han har väntat på den sedan förra säsongen, eftersom de andra var på tok för stora...Men nu kan även de minsta vara målvakt, till deras stora glädje, eftersom klubben har köpt in utrustning som passar även lite kortare ben. Toppen!!

Det är en ynnest att få ta del av detta :)

Hockeymorselivet är helt enkelt underbart!!

Onödigt vetande för er som inte håller på varken FBK eller LHC: FBK vann över LHC med hela 7-2

Mycke bra, Mycke bra!

 

Provar att lägga en liten filmsnutt här

Gick så där :(

Ska lära mig hur man gör till en annan dag...Trött nu!!

 

Kram Jess

 

 

Hade en kund idag som jag gav energimassage och efter behandlingen började vi prata om just energier, de som finns runt omkring oss och ger oss liv liksom, halkade in på tankens kraft också och om hur man inte behöver bekymra sig, livets händelser sker när det är dags, när allt är redo...då sker det. Hon berättade att hon hade tappat bort en klänning som hon tänkt ha när hon fyllde år, men hon hittade den inte någonstans...inte förrän födelsedagen närmade sig, då bara fanns den där. Vi drar till oss det som är meningen, det vi mår bra av och om vi har postiva tankar skapar vi positiv energi, positiv energi slår alltid ut den negativa och tar automatiskt bort sådant som påverkar oss negativt, sånt som inte är bra för oss...Enkelt va??

Det är så vi måste forma våra liv...Allt annat går bort!!

Jag skulle kunna trötta ut er på riktigt när det gäller detta ämne som jag skulle vilja kalla livsfilosofi, men det tänker jag inte göra...inte idag i alla fall...Hur som helst är det underbart att prata med en människa som har samma syn...så där klockrent så man nästan tror att det är overkligt...en människa som inte tror att jag kommer från en annan planet och börjar skruva på sig besvärat...utan istället ställer hon samma frågor som jag ställer mig själv nästan varje dag och vi kommer fram till samma svar i vår konversation...Fantastiskt!!

 

Med stor tacksamhet!!

 

Jess