I dag har jag inte glömt ett endaste dugg tror jag, men jag kompenserade det med att ta bilen i morse, eftersom Alex bad så snällt och ville ha plock och stöt (hockeymålvaktsutrustning) med till skolan. Alright tänkte jag, vi tar bilen. Det gick ju bra hela dagen, medans den stod parkerad på jobbet, sen råkade jag köra ca 500 meter och parkera igen, då sprack det. Batteriet hann inte ladda på, så där stod vi, med en sparkcykel och utan stret...Snillen spekulerade en stund, hittade startkablar och sen fattades det bara en bil med ström i, ja vi hade en, men vi vågade inte riktigt koppla, så egentligen behövde vi någon som vågade...och där kom han, kusinen, som en räddande ängel. Tacksam...för både kusiner och alla andra som gör livet värdefullt!!
Jess
Jess