Mittilivet

Kommer på mig själv med att jag resonerar ungefär som om jag ska lämna civilisationen helt för några veckor.

Allt ska liksom med, annars kommer jag inte att klara mig tror jag...

Jag får ta mig själv i kragen och förklara att snälla Jessica, du ska till en av världens största städer och du kommer att överleva, trots att du har glömt den allra viktigaste saken...

Vad nu det är, det kan jag inte svara på i skrivande stund.

 

Jag skyller mitt totala kontrollbehov just nu på att jag är otroligt flygrädd, så jag inbillar mig att det här med packningen är en slags terapi som får mig att glömma rädslan.

Jag har alltid varit flygrädd och det blir bara sämre och sämre.

Men, jag utsätter mig för det, hur ska jag annars ta mig från den här öde ön ;)

 

Skämt å sido, i Sveg finns mitt hjärta och här vill jag bo.

Jag vet att jag som alltid kommer att tycka att det är skönt att komma hem igen efter en lång resa.

 

Få se nu, har jag fått med mig nagelfil, tops, pinsett.....

 

Jess

Smärtan i ryggen har gett med sig och så här två dagar innan en resa över Atlanten är det en del att tänka på, sådant som jag skulle ha gjort förra veckan när jag låg med benen i högläge och undrade stillsamt hur de två kommande semesterveckorna skulle bli...

Det ska tvättas, det ska strykas, det ska packas, det ska ordnas, det ska skrivas artiklar att publicera (sveg.se kan ju inte stå stilla bara för att vi åker på semester liksom), det ska köpas compeed-plåster, värktabletter och linement. 

Inget skavsår i världen ska hindra mig från att kunna gå i denna fantastiska stad vid namn New York,

som jag har längtat efter att få åka till så länge, ja ända sedan jag såg Frihetsgudinnan på TV när jag var liten faktiskt, så det är verkligen dags nu.

Jag får åka med den jag allra helst vill åka med dit också, sicken tur jag har. 

(ibland kan man vänta lite extra faktiskt)

På Broadway går The phantom of the opera med Peter Jöback i huvudrollen, dit måste vi naturligtvis.

Det finns en hel massa vi måste och snart åker vi :)

 

Funderar på att bli bättre på att dela med mig lite bilder på ditten och datten här på bloggen, funderar ett tag till och ser om jag kan komma till skott så småningom, inte ryggskott alltså, utan ett mer kreativt skott, som kan ge någon något i utbyte ;)

 

Jess

Vilken himla tur jag har att jag kan ligga ner och jobba, för sitta kan jag inte och inte stå eller gå heller. Jag ligger med benen i högläge och skriver artiklar på löpande band.

Jag måste verkligen bli bra i den här ryggsmärtan nu faktiskt, för om en vecka lyfter planet och där har jag en stol bokad, bredvid kärleken.

När planet väl landar vill jag verkligen kunna gå, eftersom det finns hur mycket som helst att ta del av har jag hört.

Så nu blir det tokvila som gäller på rekommendation av expertis. Tänk vad glad man ska vara, tänk på alla som faktiskt inte kan gå eller röra sig för egen maskin.

Jag är tacksam att det här bara är en tillfällig krämpa, snart är jag på benen igen.

 

Jess