Kommer på mig själv med att jag resonerar ungefär som om jag ska lämna civilisationen helt för några veckor.
Allt ska liksom med, annars kommer jag inte att klara mig tror jag...
Jag får ta mig själv i kragen och förklara att snälla Jessica, du ska till en av världens största städer och du kommer att överleva, trots att du har glömt den allra viktigaste saken...
Vad nu det är, det kan jag inte svara på i skrivande stund.
Jag skyller mitt totala kontrollbehov just nu på att jag är otroligt flygrädd, så jag inbillar mig att det här med packningen är en slags terapi som får mig att glömma rädslan.
Jag har alltid varit flygrädd och det blir bara sämre och sämre.
Men, jag utsätter mig för det, hur ska jag annars ta mig från den här öde ön ;)
Skämt å sido, i Sveg finns mitt hjärta och här vill jag bo.
Jag vet att jag som alltid kommer att tycka att det är skönt att komma hem igen efter en lång resa.
Få se nu, har jag fått med mig nagelfil, tops, pinsett.....
Jess