Zoombieaktig känsla just nu, min hjärna har nämligen redan gått på semester, den drog typ 2 veckor före mig, utan att förvarna. Så nu sitter man här och varje dag är som en lååååång uppförsbacke, jag gör allt på rutin som vanligt, men det går väääääldigt sakta och jag måste ta mååååånga extra steg varje dag, eftersom jag inte har något att tänka med längre. Jag gör om saker som blivit fel, jag tänker att jag ska göra saker som aldrig blir av och ibland skiter jag helt enkelt i saker som jag inte vill, ibland tänker jag att det där ska jag göra sen, för att sedan glömma bort det. Om jag hade haft en ledig stund i helgen hade jag kunnat leta igen hjärnan eller skicka ut en efterlysning, men jag hinner inte, så det får gå ändå, jag kör hjärnlöst ett par veckor till, sen sticker jag på lite vila...Hittar rätt hastighet och rätt harmoni.
Man kan aldrig bromsa sig ur en uppförsbacke, men man kan släppa på gasen lite så slipper man glömma att bromsa om det skulle behövas!!
Jess <3