Människan är ofta en otäck liten varelse, en varelse som är livrädd för att erkänna sina egna fel och brister, men om hon kan så är hon snabb att tala om hur fel andra gör, förmodligen för att sudda över sina egna fel, vad gör man inte för att må lite bättre?? Det roliga är att i ett litet samhälle vet man ofta mer om folk än de själva vet att man gör.
Det skulle gå att skriva länge om det här fenomenet och det kommer att bli ett helt kapitel om det i min bok.
Inför Gud är vi alla lika, så snälla, bespara mig spelet för gallerierna.
Jess